Det mest fascinerande i den nu 80-årige Tom Krestesens måleri är kontrasten mellan ljus och mörker, glädje och sorg.
Det livsbejakande ljuset återfinns i hans akvarellmålningar förstärkta med temperafärger. Det förmedlas i flera landskap från Österlen. Motiv med en känslig upplösning och fint balanserad färgsättning.
Men även i landskapsbilderna finns en kontrastrik dramatik. Det kommer bland annat till uttryck i motiven med ekan. Här hotar den oroliga eller mörkblå himlen den lyriskt, ljusa idyllen som finns på stranden. Ljus, mörker - stillhet, turbulens allt är sammanvävt i mästerliga kompositioner.
Men i det större perspektivet är det de existentiella motiven av människor som utgör den stora kontrasten till den färgstarkt, levande naturen. Här dominerar de bruna ockrafärgerna och här finns både en stramhet, upplösning och ett mörker som är skrämmande. I motivet "Tondo" gestaltas tortyren med en liggande varelse som likt Sebastian genomborras av spjut, och med det spöklika motivet "Sökande munk" får jag faktiskt associationer till den dödsbringande militärjuntan i Burma.
Starkt är även motivet "Liten tondo sista Tågresan". Här återges en flock ihopträngda människor på transport i Nazityskland. Skräckslagna, övergivna och samtidigt som om de redan var i upplösning och en del av den bruna jorden.
Här tänker jag på både Boschs och Goyas bildvärld. Och då inte minst vad gäller återgivandet av degenererade människoansikten, som också finns med som en svit på utställningen. Därtill finns de demoner som ligger till grund för mänsklighetens urartning med krig, girighet och ondska.
Det är länge sen jag berördes så starkt av en konstutställning. I spänningsfältet mellan livsstark natur och mänsklig smärta förmedlar Tom Krestesen stor konst.
Lars-Ola Johansson