Berg
Visst är det en lysande idé att bjuda in allihop på en och samma gång. Bulle Davidsson berättar hur hon fick den:
– Det började med att jag läste Gunnar Lindqvists recension i Corren. Sen när jag och min man själva besökte Liljevalchs vårsalong i Stockholm, då kom idén. När vi kom hem tog jag kontakt med allihop, och de nappade direkt.
Påfallande många av konstverken som östgötakonstnärerna ställde ut på Liljevalchs såldes där, så nu visar de andra verk.
Det är ingen stor lokal i Berg, men de åtta olika temperamenten samsas förvånansvärt väl, tack vare det lilla galleriets fiffiga vinklar och vrår. Vi var med vid hängningen i torsdags och träffade sju av de åtta konstnärerna:
Randi Leirnes, 58, Linköping, jobbar som konstpedagog i Konsthallen Passagen. Visar tre oljor.
– Jag är intresserad av saker som är fula, sådana man går förbi. Som elskåp eller gammal bråte. Jag vill hitta nåt system i dem...
På Liljevalchs visade hon tre oljor av fabriker, två av dem såldes direkt.
Christofer Dahlby, 25 år, Linköping, går andra året på Lunnevads bildlinje. Visar två stora gouacher (gouach är täckande akvarellfärg).
– De hör ihop, berättar han, det är ett mentalt Linköpingsmotiv kan man säga. Lite det som man vill se om man vaknar fyra på morgonen och tittar ut genom fönstret. Jag tycker mycket om att drömma. Och ja, jag är surrealistiskt inspirerad, jag vill ge en bild av en stämning och förstärka den. Färgerna är viktiga för mig, de ska vara klara och starka.
Anna Béve, 60 år, heltidskonstnär med ateljé i Söderköping. Visar två stora oljor.
– Jag har levt som lantbrukare nästan hela mitt vuxna liv, fast inte nu längre. Jag märker ju att hela mitt känsloregister ligger i naturen. När jag målar vet jag aldrig själv vad det ska bli, det är inte en plats som jag föreställer mig, utan känslor. Det jag vill ta reda på är vad som rör sig här inne, säger hon och pekar på huvudet.
Sara Moum, 40, Linköping, har ett litet förlag, men säger att hon "ritar mer och mer". Visar sex blyertsteckningar, alltid med en textrad på. Som "Det är skräcken för att inte duga" och så i andra hörnet en väldigt glad kvinna.
– Det ploppar upp en textrad i huvudet, oftast från mitt eget undermetvetna. Först efter det kommer bilden. Och den får gärna kontrastera met texten, säger hon.
På Liljevalchs visade hon inte originalteckningar, utan gicléetryck (nyare grafikform som är högkvalitativ bläckstråleutskrift), och sålde hela 17 stycken.
Britta Johanson, 61 år, Lambohov, heltidskonstnär och medlem i Alkakonstnärerna.
– Jag håller på med mina korsstygn, jag kommer aldrig vidare, ha ha, säger Britta som visar 14 små tavlor ur serien "Egnahemsvägen".
Där har hon broderat ett litet hus mot olika bakgrunder, som ett blad ur en Biltemakatalaog eller ett gammalt husmorslexikon.
– Jag är intresserad av bostaden, vad man fyller sitt hus med, vilka drömmar man har.
På Liljevachs hade hon 14 små tavlor ur Rödluvan-serien. Allihop sålde slut.
– Jag har aldrig ens skickat in förut, tänkte att det inte var lönt...
Christina Ruthger, 64, Linköping, heltidskonstnär sedan 12 år, tidigare översättare på VTI. Hon visar 11 målningar som hör ihop och heter "To think or not to think".
– Jo, man kan få vara i mellanrummet, tycker jag, där man kan få vara ledig från att tänka. I dagens värld så får man så mycket input hela tiden, och man ska ha synpunkter på allt. Man kan ta en paus från det.
Oskar Lindvall, 30, Norrköping. Har gått Lunnevad och bildlärarlinjen i Umeå och jobbar som bildlärare på Ånestadsskolan. Visar 12 små collage, colorprinttavlor som han skapar i datorn och sedan kanske målar och tecknar på.
– Reinfeldt är ju alltid med på nåt hörn, säger han medan han måttar på väggen med tumstocken, jag är väldigt inspirerad av 70-talskonst, den politiska konsten, sådant som Nixoncollagen.
Tidigare målade Oskar i olja, nu håller han sig till collagen.
– Det verjar ju vara rätt val, ler han, då kan man få vara med på Liljevalchs!
Den åttonde konstnären är Mattias Frogemar, 40 år, Linköping. Han är konstnär på deltid och jobbar deltid på Systemet vid Lilla torget i Linköping.
– Jag gör gärna porträtt av fiktiva skådespelare; sorgsna, patetiska eller komiska. Jag fascineras av konstnärer och konflikten mellan deras drivkrafter och det ofta svårhanterliga i att vara offentlig, berättar han i ett mejl.
Galleri Vreta kloster ligger i Berg, sväng vänster precis före bron från Linköping räknat. Utställningen pågår till 16 juni.