Mika Liffner vill stå stadigt, med fötterna på jorden, i sitt miljö- och samhällsengagemang. De flesta av hennes bilder bär vittnesbörd om den saken, tydligast genom påmålade sentenser som "Water is life" eller "The land is alive".
I vissa målningar utgör själva bokstäverna/orden/textavsnitten en betydande del av konstverken. De fungerar som en sorts estetisk inkörsport. Det är ofta en rätt knepig balansakt det där med iögonfallande textrader i bildkonstverk, inte minst när texterna förmedlar budskap. Man kan lätt få en känsla av pekpinnar i öppen dager.
Ruffigt och vackertHos Liffner, som under en följd av år envisats med sådana arrangemang, har utvecklingen gått mot att orden på ett allt mer raffinerat sätt fått utgöra viktiga kuggar i bildernas totaluttryck. Text och bild har lotsats mot en allt smidigare synkronisering. "Strange days" utgör ett exempel på det förhållandet.
Liffners måleri är mycket resolut utfört, med en utvecklad känsla för färgernas krav och möjligheter. Hon använder sig av metoden "man tager vad man haver", vilket kan inbegripa utskurna kvadrater av gamla golvmattor eller bitar av upphittade träskivor. Det emellanåt lite ruffiga uttrycket stämmer väl överens med konstnärens generella ambitioner. Och resultaten blir ofta slående vackra.
Lager ger djupGenom att måla över med lager på lager, vaskar Liffner fram en struktur, ett "djup" som skänker en känsla av att lång tid förflutit under fridsamma omständigheter på de platser hon skildrar.
Ovälkomna förändringar har dock börjat grassera. Men det är inte kört för de enstaka gestalter som uppträder. De är långt ifrån kuvade, snarare kraftfulla och med förmåga att påverka sina villkor.