Det är en glädje att Krogen Amerika, efter en kris med bidragsgivning, nu återigen kan visa fyra utställningar per säsong. Men konstnärerna måste själva stå för bevakningen.
Bland veteranerna i Krogen Amerika-gänget finns Lena Möller. Hon som, likt många andra, har skapat kanske tusentals spännande grafiska verk i denna anrika byggnad.
Ï den här utställningen har hon, med en blandning av fotopolymerteknik och collografi, frigjort sig lite från den strama grafiktekniken. Det visar hon med monotypibilder, till exempel "Flickor" som är ett förtätat hemlighetsfullt motiv, med inslag av både påmålning och nätcollage. Snyggt, välkomponerat och spännande!
Snyggt är även motivet "Spår från små", som jag faktiskt i triptyken upplever som en konfrontation mellan den fyrkantiga digitaltekniken, naturen och kosmos.
Sedan har vi hennes bilder kring jordklotet, där hon själv har fört in sin egen skugga. Den som från att vara hopkrupen, sökande hänger sig åt att "släppa taget" och ge sig ut i universums befriande värld. Koppartexturen i klotet är framför allt i motiven "Optimisten" skicklig fångat.
Från dessa stora perspektiv kan vi sedan ta till oss mera vardaglig bilder som "På väg till dansen" och "I mammas skor". Här förmedlas först med nerviga fotrörelser och sedan med rödklackad övertygelse, både den kvinnliga oron och den funna elegansen inför mötet med dansvärlden. Är det subtila minnen från de förflutna?
I alla händelser är jag imponerad av Lena Möllers bildvärld.