Lena Einhorn: Blekingegatan 32

”Oförställdhet och oåtkomlighet på samma gång. Redan, så tidigt.”

Så kommenterar Lena Einhorn ett foto av den femtonåriga Greta Gustafsson i varuhuset PUB:s vårkatalog 1921. Den utstrålningen har inte lämnat eftervärlden någon ro. Greta som blev Garbo har blivit odödlig trots sin relativt korta karriär på vita duken.

Lena Einhorn gjorde en tevedokumentär om Greta Garbo på 90-talet och ägnade därefter sju år åt att skriva manus till en långfilm – ett projekt som gick till provfilmning men inte lyckades få finansiering.

Synd kan man tycka, med tanke på Einhorns kvaliteter som dokumentärfilmare (”Ninas resa” fick flera Guldbaggar). I stället fick hon av sin bokförläggare förslaget att skriva en roman. (”Siri”, som kom 2011, blev ju en stor framgång.)

Nu utges den under titeln ”Blekingegatan 32”, adressen till ”en smutsig trappuppgång” på Söder där Greta Gustafsson växte upp. Einhorn har nämligen valt att fokusera på tiden fram till juni 1925. Det är åren då hon 17-årig kommer in på Dramatens elevskola, börjar filma och upptäcks av Mauritz Stiller som lanserar henne i ”Gösta Berlings saga”.

Hon blir kär i despoten ”Moje”, som Stiller kallas. Men mest älskar hon Mimi (Pollak) som hon möter på Dramaten.

Här ges en intressant inblick bakom kulisserna – klasskillnaderna på elevskolan, vördnaden för de stora elefanterna, svassandet kring manliga genier.

Olov Svedelid, mest känd som deckarförfattare, gjorde 2007 ett bedrövligt försök att skriva en roman som utspelade sig på 1980-talet om Greta och Mimi (Gretas brev publicerades i en bok 2005). Inte heller Lena Einhorn lyckas spinna fiktion kring en kärna av grundlig research.

Kamratlivet på elevskolan och samvaron med Mimi (och hennes färgstarka, konstnärliga familj) ackompanjeras av barnsliga upptåg och återges med en dialog som visserligen ger liv åt skildringen men mest påminner om gammaldags ungdomsböcker. Och Greta är ”så ljuvligt ostyrig, och så uppenbart munter”, även om en gåtfull sorgsenhet aldrig är långt borta.

I kontinuerligt insprängda avsnitt ger Einhorn i väl valda scener glimtar av Greta Gustafsson Garbos första långa och slitsamma år som kontraktsslav i Hollywood. Det är texter av en helt annan kvalitet.