En son tar sig an sin fars livshistoria i en känsla av att det är bråttom att berätta - snart är allt borta. Ämne för allt fler böcker på sistone.
Tidigare i år blev Göran Rosenbergs "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" mycket uppmärksammad. Nu kommer Leif Zern - den svenska teaterkritikens nestor - med "Kaddish på motorcykel" som liksom Rosenbergs bok både är en berättelse om en judisk far och en självbiografi. Samtidigt ges bilden av Stockholm vid mitten av 1950-talet liv, färg och doft.
Zerns släkthistoria förmörkas visserligen inte av Förintelsen, men en underliggande skräck finns där och en splittring mellan den inre och den yttre världen. Familjen hette från början Zernjaffsky och farfars far kom från Ryssland via Helsingfors till Stockholm i slutet av 1800-talet - östjudiska invandrare.
Leif föds in i det svenska samhället men står med tre bokstäver kvar i det judiska: hans hebreiska namn är Leib. Med en pappa som är jude och en mamma som "övergått" (konverterat) betraktas han som en oäkta jude.
Berättelsen börjar sommaren 1950 när han är elva år. Hans farmor har nyss dött, och på hans far Simon ankommer att under elva månader två gånger om dagen bege sig till synagogan för att läsa den sörjandes kaddish över sin mor.
Dilemma för en nybliven sommarstugeägare med tre veckors semester: på sabbaten får en from jude inte åka någonting med hjul. En lånad motorcykel blir lösningen som inte desto mindre vanhelgar sabbaten. På samma sätt tillåter sig Simon att en vecka varje sommar trotsa kosherförbudet mot att inte äta skaldjur.
Ordet "synd" används inte, men ändå: hur går det ihop?
Åtskilliga oneliners på temat "Att vara jude är/var att?" blir det. Läsaren bjuds en initierad inblick i religiösa seder och bruk som styr judiskt vardagsliv och kantar det med dispyter om former och riter - vad man skulle göra och hur.
Trots allt en märklig tolerans. Från fadern får Leif med sig att judendomens lagar inte strävar efter lydnad, snarare tjänar de till att hålla kaos på avstånd. Och hos den vidsynte judiske filosofen Rambam läser han att det inte är rätt att förakta och stöta bort den som vanhelgar sabbaten.
Till mycket annat är detta också en bok om klasskillnader inom de judiska kretsarna. De rika och väl assimilerade går i en reformsynagoga på Wahrendorffsgatan, medan östjudarna på Söder går till den ortodoxa synagogan på Sankt Paulsgatan och inte har gjort klassresan från jiddisch till hebreiska.
Simon, som är respekterad expedit i en herrekipering men drömmer om att öppna eget, känner sig utnyttjad men hans anpasslighet kväver den inre protesten. Den fina världen möter den unge Leif hos pappas kusiner på Östermalm (det är där han upptäcker Tjechov).
Korta kapitel, belysande episoder - allt är effektivt berättat, med både distans och inlevelse. Fadersporträttet är känslomässigt återhållet men genomandat av kärlek. Simon är en känslig man med "sammetsmjuka" drag, inte boklärd men praktiskt och socialt begåvad.
Mamma Maja, hämmad av svår reumatism, blir dock alltför periferisk. Kommen ur svensk arbetarmiljö bär hon på ett starkt klassmedvetande. Hon om någon lever i två världar, man kan bara ana sig till hennes själsliga hemlöshet.