Lätt, men med tyngd

Noggrant vikta böcker och boksidor reser sig som modeller av förtätade stadskärnor med harmoniskt utformade skyskrapor. Skapelserna når nästan upp till "Krogens" gamla fina tak.

Man kan få en känsla av att arkitekter ägnat sig åt att iscensätta utopiska visioner. De här pappersskulpturerna måste inte ses som byggnadskroppar, men initialt är det oundvikligt. Formerna är oftast som kapade rör. Det blir så när man viker en bok på det här sättet.

Objekten har något fragilt och lätt över sig. Samtidigt finns där en sorts subtil tyngd. Den varslar om möjligheten till ett fullskaligt utförande och om en motståndskraft mot allt från jordbävningar till ökenstormar.

Vid sidan av allt annat man kan läsa in i de här formerna, är skulpturerna i sig som en hyllning till boken som objekt och till det tryckta ordet. Bland det mest spännande med de vackra papperskonstruktionerna är att de innesluter ord. Den mest lättlästa bok förvandlas till extremt svårläst, eller sannolikt omöjlig att läsa.

Andra konstnärer har gömt tecken i tuber som sedan förseglats. Tecknen har, dolda för världen, ruvat på sina hemligheter. Rundbergs verk är kittlande på ett likartat sätt. Upplevelsen är både omedelbart visuell och inriktad mot de "för alltid" gömda orden.

Konstnärens intresse för arkitektur speglas också i två serier tuschteckningar. Distinkta linjer, i kombination med en utåtriktad lekfullhet, har byggt in en intressant laddning i bilderna.