Vid min bevakning av Lars Perssons utställning i februari, i hans egen ateljé, noterade jag mångfalden av stilar och uttryck.
Här har han dock koncentrerat sig på en utveckling av den färggeometriska stilen i olika dimensioner. Alltjämt finns sökandet efter linjer, som bildar en grund för expanderande mönster, eller "fraktaler", som brukar definieras som "ett självlikformigt mönster med struktur i alla skalor".
Det sistnämnda framgår tydligast motivet "Millenniumporten", där en sexsidig form med blågul-skimrande trianglar binds samman med linjer som strävar efter att bilda en universell symmetri. Men även i andra av hans målningar finns en spännande expansionell energi. Det som också trots abstraktionen och den strama geometrin kan ge näring för vår fantasi. I motivet "Färgtrafik" kan man just få en känsla av att det rör sig en flygbild av flödade vertikal trafik och i "Högtrafik" av oändliga korsningar i samma perspektiv.
Konstnärens strävan att fånga in lite av Mark Rotkos atmosfärrika djup förmedlas med motivet "Perspektiv", där vågmönster flödar framför ett suggestivt, sluttande djup i blåtonande färgnyanser. Färger och strukturer är genomgående fint balanserade, och stundtals tänker jag på Peter Freudenthals målningar, även om hans är än mera inspirerad av musikaliska klanger. Vetenskap, arkitektur i kombination med en imponerande linje- och färgestetik!
Visst hade jag rätt när jag i februari fastslog att Lars Persson kommer att berika Linköpings konstliv.