BOK
Lars Andersson
Lomjansguten. En berättelse.
Albert Bonniers förlag
Det här är en berättelse från de djupa finnskogarna i Värmland. Där kan underliga saker hända. En man kan förvandlas till varg – och bli människa igen. Träden som slingrar om varandra kan tala.
Här växer Per Jönsson Lumiainen upp med sin syster och sina fattiga föräldrar. Till vanliga torparsysslor duger han just inte alls. Däremot visar han sig vara en gudabenådad spelman. För att få spela drar han hemifrån, kommer så småningom till Kristiania – det här är i mitten av 1800-talet. Där upptäcks hans talang av den berömde Ole Bull. Han får spela med stadens främsta orkester och umgås med hela dess kulturelit.
Ändå drar han sig så småningom hemåt. Gifter sig, skaffar barn, ger sig ut på långa spelmansturnéer, hamnar till slut som kapellmästare på en restaurang i en stad i Norrland. Där möter han sin kamrat från Oslotiden som under tiden blivit en stabil borgare.
Det mötet får Lomjansguten som han kallas att åter ge sig hemåt mot Värmlands-skogarna. Den långa vandringen gör honom allt tröttare och tankarna på dem han övergivit blir allt svårare. Vad hände med hans syster? Lämnade han henne ensam i skogen när de tillsammans var på väg till hennes bröllop? I skogen tycker han sig se henne. Hon leder honom till det träd där han som ung huggit ut sitt ansikte i stammen. Där slutar berättelsen.
Det är en suggestiv och skrämmande saga som Lars Andersson berättar. Den innehåller mycket kunskap om livet i de fattiga Värmlandsskogarna samtidigt som den i mycket är en drömlik fantasi. Den är ovanlig i dagens bokflod både genom sin form och genom att den bara omfattar 136 små sidor. Så kan det bli med en författare som förmår förtäta det han vill ha sagt.