"De levandes land" är en fortsättning på denna roman om byn Hedås och samhället Forshaga i Värmland. Nu skriver vi slutet av 1800-talet i den berättelse som sakta söker sig fram mot Lars Andersson själv. Sulfitfabriken i Forshaga och den nybildade Baptistförsamlingen är pendanger som historien rör sig kring. I centrum står fem systrar. Ida som gifter sig med August och blir farmor och farfar till författaren. Beata som är baptist, Anna som flyttar till Norge. Det är kring dessa tre berättelsen kretsar. De kliver in i tiden och sedan ur den. Som vi alla en gång ska göra.
"De levandes land" är Lars Anderssons egen släktberättelse. Skildringen växlar mellan fiktiv roman och en narrativ släktforskning. Ibland bryter författarens egen röst in i texten med en iver att förklara, beskriva och ställa frågor som om romanens form inte riktigt räcker till. Språket växlar på samma sätt mellan tidstrogen värmländska och ett mer neutralt iakttagande tungomål. Men alltid lika flödande.
I den andra delen av denna vidunderliga släktkrönika tränger sig också världshistorian närmare den värmländska byn. Strejken 1898, första världskriget, Al Capones undergång i Chicago, ockupationen av Norge, korkmattans intåg i det svenska hemmet. Mot slutet av berättelsen uppstår en iver där författare och hans historia längtansfullt sträcker armarna mot varandra.
Jag tänker på de klienter jag haft i psykoterapi som söker förstå sina egna liv genom att söka bland tidigare generationer. Det är ofta ett fruktbart arbete. "De levandes land" är en roman med inspiration att fortsätta leta och lägga pussel. Lars Andersson har skapat en mäktig och levande berättelse om generationers kamp in i vår egen tid. På ett unikt sätt har han fått allt att hänga samman.