Sofia Helin sitter på första raden i en folktom biosalong, flickigt klädd i broderad ylleklänning. Hon ser lite vilsen ut, och till en början är hon fåordig som en blyg konfirmand. Men den som ser en spröd liten flicka i de flintgrå ögonen tar miste - blicken är benhård och rymmer skräckinjagande doser integritet. Sofia Helin lever inte för att behaga.
Det gör däremot hennes rollfigur i "Nina Frisk". Flygvärdinnan Nina har perfekta naglar, perfekt solbränna och en perfekt stajlad lägenhet i Stockholms innerstad. Hon har passerat 30-strecket med råge men är fortfarande partyprinsessa, diskodrottning och älskarinna åt gifta flygkaptener - med ett fixerat, bländvitt leende på läpparna.
- Jag fick faktiskt träningsvärk. Första repetitionsveckan hade jag jätteont i käkarna för att jag log så mycket.
Det finns en ordenlig portion ömhet i Sofia Helins röst när hon pratar om sin behagsjuka rollfigur. Hon beskriver Nina Frisk som en tjej som vill "göra det bra", och medger att hon ibland kände sig lite väl bekväm innanför flygvärdinnans solkyssta skinn.
- Hon skulle kunna säga "vad är det för fel på att ha det lite bra?". Hon vill inte dissekera och problematisera saker. Hon vill släta över, och leva. Det är bekvämt att vara lite avstängd. Lite ovanpå. Det blir inte så komplicerat.
Men naturligtvis sätter verkligheten käppar i hjulet för Nina Frisk. Mellan flygningarna tampas hon med sin kaotiska familj - en neurotiskt duktig lillebror, en självupptagen mamma och en elak alkoholiserad styvpappa. Och när den ensamstående pappan Markus dyker upp i Ninas liv börjar ytan krackelera på allvar.
- Det var det svåraste med gestaltningen, den där skarven. Jag var vattentät i Nina Frisks mask och för att kunna berätta om en persons inre måste man ha sprickor i den masken. Där fanns ett stort glapp ner till att hon öppnade sig, det var ungefär som att ha en skarv när man sjunger.
Inför inspelningen av "Nina Frisk" fick Sofia Helin praktisera på sträckan Stockholm-Bryssel för att hitta sitt flygvärdinnejag. För Helin blev det en sorts terapi, en dramatisk Atlantflygning hade satt spår.
- Efter en timme började en av motorerna brinna och vi fick vända tillbaka till New York. Sedan dess är jag faktiskt flygrädd. Men resan till Bryssel gick bra, jag försökte vara rationell och bara andas.
"Nina Frisk" är Sofia Helins andra film tillsammans med regissören och manusförfattaren Maria Blom. För två år sedan gjorde de "Masjävlar" som sågs på bio av var tionde svensk och när Blom var mitt i arbetet med sitt nya manus insåg hon att Nina Frisk hade Sofia Helins ansikte.
- Sofia har ett väldigt bra filmansikte som berättar mycket. Och så har hon integritet och är en egen person, hon vågar kräva saker. Skådespelare överlag vill ju vara duktiga och då är det bra att ha någon som biter ifrån, säger Maria Blom.
Sofia Helin har gjort en underlig karriärresa. Från småroller i såpor som "Rederiet" och "OP7", via utskällda filmer som "Rånarna" och "Blodsbröder", till positionen som en av Sveriges hetaste filmskådespelare. På Guldbaggegalan för två år sedan hade hon betydande roller i de två stora vinnarfilmerna - "Fyra nyanser av brunt" och "Masjävlar" - och tidigare i år avslöjades det att hon fått den kvinnliga huvudrollen i mastodontsatsningen "Arn".
- Nu tycker jag att jag börjar landa i det, först var det ett sånt tjohej runtomkring. Nu håller jag på och letar mig in i den här människan, Cecilia. Jag har fullt upp med förberedelserna, rider och läser och gör kostymprov. Det blir jättetjusigt och jätteroligt.
Vad vill du göra för roller i framtiden?
- Jag tror att det blir jättebra att bli äldre, att få lite mer spelutrymme för det groteska. Det längtar jag efter, att bli grotesk. Det låter konstigt att säga när man spelar Nina Frisk - men på sitt sätt är hon ju också grotesk.
Karin Svensson