Östergötland är ett institutionstungt län. Det betyder att vi har två orkestrar, stor teater, sommaropera, museer. Bra så.
Men i dag vill jag lovprisa uppstickarna. De där små, personliga arrangörerna vars drivmedel är hjärta och slit. Två som gör sig mer och mer bemärkta är Babettes kafferi i Linköping och Neva books i Rimforsa.
Ni kanske inte känner till dem?
Jo, Neva Books är en nätbokhandel för fotoböcker, som startade med Bernt-Ola Falcks böcker. Men det är också en fysisk butik med galleri i Rimforsa. Dessutom inte mindre än fyra satellitbutiker i Berlin, Borås, Marstrand och Örebro, alla inhysta i gallerier eller museer. Just nu ställer den berömde övergivna-platser-fotografen Jan Jörnmark ut i Rimforsa, bara det är ju fantastiskt.
Babettes kafferi ligger på Stora Badstugatan, ett personligt färgat kafé som har teater, konst, granutställning, musik... I onsdags var det premiär för Babettes litterära salong. Med höstens lovprisade debutant Sami Said, bara det är ju fantastiskt.
Men vad driver dem? Jag ringde upp och frågade.
Först Gunilla Wermstedt som driver Neva books tillsammans med sambon Erkki Saikkonen. Hon svarade sekundsnabbt:
– Det är skoj!
Sedan:
– Vi älskar bilder. Vi älskar böcker. Vi älskar att möta människor.
De åker runt på fotomässor och säljer böcker och knyter kontakter. Nu börjar de bli kända (tidningen Foto har ett uppslag om dem i decembernumret) i branschen och lär känna fler och fler fotografer. En av dem är Jan Jörnmark, som de träffade på bokmässan i Göteborg. Det var så de lyckades få hit hans utställning.
Men jobbar ni inte ihjäl er?
– Jo vi gör vårt bästa. 70-80 timmar i veckan är inget konstigt. Och Erkki jobbar 100 procent som datakonsult och 100 procent här, kan man säga.
Babettes kafferi drivs av Lydia Halldorf, Erika Wessbo och Christina Eveborn, alla drygt 30. Lydia säger:
– Vi ville förändra staden både på kulturfronten och kaféfronten. Det fattades något. Arenabolaget är bra, men det är så STORA ställen, det måste bubbla lite underifrån. Det är oändligt mycket jobb, man kan inte stoppa sig. Men om det sedan kommer folk som får en trevlig kväll så är det en väldig kick.
De förverkligar sin dröm, säger Lydia: "Det måste gå, det är så fantastiskt roligt."
Ni ser själva. Drivkraften är att göra det man brinner för. Ha roligt. Leve det personliga engagemanget!
Men Lydia har också en annan intressant iakttagelse: Det är vi medelålders och äldre som har koll på vad som händer i stan, menar hon och säger: "Min egen generation sitter hemma i soffan och ser en film och klagar på att inget händer, och så har vi just missat en jättebra konsert på Sagateatern".
När kafferiet fylldes på Sami Said-kvällen i onsdags var Lydia förvånad över att även äldre kom. "De hade läst om det i Corren och på nätet, de visste om oss. Vad är det för fel med oss i min generation?".