Semestern står för dörren och osökt dyker ordet sjusovare upp. Uttrycket syftar på en person som sover länge på morgonen, och en närliggande tanke är att det har att göra med klockslaget sju. Men den ursprungliga förklaringen är en annan.
Under den romerske kejsaren Decius förföljelser av kristna på 250-talet tog sju män sin tillflykt till en grotta där de gömde sig och föll i sömn, berättar legenden. När de vaknade trodde de att en natt hade passerat men i själva verket hade det gått två hundra år, och faran var över. Männen kallades de sju sovarna, vilket senare kom att bli sjusovarna. Den 27 juli har varit Sju sovares dag i den katolska kalendern och den fanns även som helgondag i den svenska kalendern fram till 1901.
När legenden om de sju sovarna föll i glömska kom uttrycket att beteckna en person som ligger och drar sig alltför länge på morgonen. Tolkningen var mer närliggande i det gamla bondesamhället med dess annorlunda dygnsrytm, styrd av dagsljuset i mycket högre grad än i dag. Dessutom har sju en förstärkande innebörd i flera andra uttryck: sju svåra år och sjufalt värre är två exempel vi känner från Bibeln.
Sju sovares dag, eller sjusovardagen som den också kallas, är förknippad med folkliga föreställningar. Det sades att den som sover länge den dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Regn på sjusovardagen skulle förebåda sju veckors regnande, enligt en annan uppfattning.
Så, låt oss hoppas på sol och vackra morgnar! Språkspalten önskar alla en skön sommar och återkommer i augusti.