Ny bok
Arundhati Roy samtalar med David Barsamian: Författare räknar inte röster
Översättning: Hans O Sjöström
Ordfront
Indien kläms mellan globalisering och religiös fanatism, menar författaren och samhällsdebattören Arundhati Roy.
"Författare räknar inte röster" är en liten bok, drygt 150 sidor, men laddade sidor. En uppfordrande bok om samhällsengagemang och människovärde.
Arundhati Roy berättar hur hennes utanförskap blev en förutsättning för hennes roll i den indiska och globala debatten. "Jag hade ingen kast, ingen religion, ingen tillsyn", säger hon om sin uppväxt. Det räddade henne från den traditionella underdåniga indiska kvinnorollen. Hennes befrielse från religionens och traditionens bojor följdes av en insikt om att den modernism hon eftersträvade, åtminstone så som den prackades på Indien i nykoloniala och nyliberala former, tvingade in henne i en andra befrielsekamp.
I dag pågår de samtidigt. Den nyliberala globaliseringen förstör miljoner indiers levnadsmöjligheter. Gemensamma tillgångar såsom mark, land, vatten privatiseras. Arundhati Roy deltar i kampen mot de jättelika dammbyggnader som tvingar miljoner indier att lämna sina hem. Mer land sätts under vatten i dammarna än bevattnas i de stora projekten.
Parallellt med den globala erövringen av Indien pågår en fascistifiering. Reaktionära hindureligiösa politiker och rörelser underblåser motsättningar mellan hinduer och muslimer. Det är en avledande manöver från globaliseringen, menar Roy.
Hon ser det största hotet med globaliseringen i det växande avståndet mellan beslutsfattare och dem besluten berör. Därmed ökar svängrummet för "ofattbar orättvisa".
I "Författare räknar inte röster" intervjuas Roy av David Barsamian. Ibland gör samtalet tvära kast mellan Arundhati Roys politiska engagemang och hennes skönlitterära författarskap som ligger i träda efter framgången med "De små tingens gud".
Om sin succéroman säger hon att den förbinder det allra minsta med det allra största. Förlorar man det ur sikte "blir alltsammans bara ett brus, meningslöst, en karriärplan".
Skönlitteraturens uppgift är att berätta historien. "God skönlitteratur är det sannaste som funnits. Fakta är inte nödvändigtvis den enda sanningen. Att berätta en historia så att vanliga människor kan förstå, att återerövra vår framtid från experter."
Just det menar hon är framgången i kampen mot dammprojekten, som kanske trots allt blir av. Fattiga och kastlösa tog till orda, organiserade sig och erövrade åt sig ett människovärde som de inte trodde att de hade.