SOLNEDGÅNGEN och sen då? 5 (6)
Det är en morbid värld Linn Fernström bjuder på i sin konst. Hennes målningar är fulla av avhuggna huvuden, stympade kroppar, snärjda fåglar och döda djur. Likheten med Bruno Liljefors måleri har ofta påpekats; hennes sätt att gestalta de flaxande örnarna och detaljerat återge buskar, kvistar och lövverk.
Bruno Liljefors anses allmänt beskriva en grym natur. Man kan se hans måleri lite som ett dokumentärt måleri; mellan naturen och avbildningen finns en likhet. På samma plats hittar man också Liljefors själv, en korrespondent stationerad mittemellan naturen och kulturen.
I Linn Fernströms bildvärld tar däremot människan konkret plats i naturen. Människan blir både grymheternas skarprättare och dess offer, ännu ett däggdjur i kampen om livet. Fernström har beskrivit sitt måleri som en värld mellan dröm och verklighet; en plats som inte följer några andra regler än hennes egna ingivelser.
Hon målar gärna på flera dukar samtidigt, och låter detaljer i den ena målningen fortsätta in i den andra. På så vis skapar Linn Fernström gigantiska allegorier, stora serier av berättelser utan någon större logik än hennes egna fantasier. Kanske ska man se på hennes konst som ett landskapsmåleri med apokalyptiska visioner; en uppenbarelse om kulturens undergång.