Bokstäver. Radade till ord. Ord. Sammansatta till meningar. Meningar. För att berätta. Beskriva och besvärja. För att hitta – meningen!
Livet och döden. Så närvarande båda två. Livet leker. Leker med döden. Smeker döden. Men inte Kristian Lundberg. Honom drar livet efter sig. In i skuggan. Där vi så sällan ser vad som egentligen sker. Kristian Lundberg har sett. Han har känt. Han är vårt vittne. Våra ögon. Han berättar för oss. Om oss. Det handlar också om oss. Vad vi låter hända. Hemma hos vår granne. På vår gata. I vår stad. I vårt liv.
”Yarden”. En tunn bok. En tung bok. En nödvändig bok. Klasskildring av högsta klass. Fortsättningen ”Och allt ska vara kärlek” andra kapitlet i samma historia. Två tvillingar framhuggna ur ett enda granitblock. Stenhårt. Arbete. Själ. Hjärta.
”En hemstad” spretar och stretar mer. Greppar efter mycket. Fångar. Släpper. Fångar. Släpper. Fångar. Fångar. Fångar. Släpper.
Men samtidigt, mer av samma: samma uppväxt och liv. Samma typ av vackra prosa. (Syster till poesin.) Samma Kristian Lundberg. En överlevare i en hemstad full av död. En berättare att följa. Att välja. Om man vill förstå klassamhället bortom procentsatser och stapeldiagram. Om man vill känna. Känna vad klass är.
Fredrik, Anders – läs! Annie, Jan, Göran – läs! Läs och smaka. Smaka på hur det är att gå genom livet med böjt huvud och blodsmak i munnen. I Kristian Lundbergs skor. Hans vänners skor. På hans gator. I hans stad. Men också vår stad. En hemstad.