"Taken" från 2008 handlade om ett långsökt kidnappardrama där amerikansk tjej åkte till Paris med en kompis och - osis - blev tagen av några elaka trafficking-albaner.
Som tur är råkade just den här tjejen ha en paranoid före detta CIA-agent till pappa. Liam Neeson, till synes helt oberörd av krämpor som andra 60-åringar kanske dras med, rensade till slut Paris på euro-trash och kunde ta med sig sin lilla flicka, orörd, hem till trygga USA igen.
Hur kan man skapa en uppföljare av detta osannolika upplägg? Inte sjutton kan samma familj råka ut för kidnappning ännu en gång? Jodå.
Det visar sig nämligen att de där ansiktslösa albanerna tydligen också var människor med fäder och mödrar som begrät dem när de slaktats av Neesons Bryan Mills, och nu kräver hämnd.
Om Paris var jobbigt så är Istanbul, dit den otraumatiserade familjen Mills får för sig att semestra denna gång, en riktig mardröm.
Men pappa Bryan är fortfarande en hejare på att fajtas och den här gången visar även Kim att hon är sin faders dotter och deltar aktivt i jakten på förövarna. Rätt snabbt struntar filmen i sin egen premiss, att skurkarna också förtjänar lite eftertanke, och reducerar albanerna till snabbt avverkad stapelvara. Bryan slaktar tjogtals av mer eller mindre skyldiga medhjälpare utan urskiljning. Och i filmens absolut bästa sekvens slänger Kim på ett oproblematiskt vis handgranater omkring sig i centrala Istanbul för att Bryan via bombljudet ska förstå var han är i förhållande till henne. Såklart.
För övrigt borde vår svenska hjälte Hamilton vara gravt avis på att Bryan Mills så ledigt kan switcha från empatilös mördarmaskin till myspappa som äter glass med sin dotter. Och med tanke på allt blodvite är en trea i serien förstås inte långt borta, här finns åtskilligt att hämnas minst ett varv till. Ser nästan fram emot det eftersom "Taken"-filmerna är så korkade, schizofrena och fulla av luckor att de blir riktigt festliga att se. (TT Spektra)