Skickligt hantverk och lyriskt "frusna" bilder visar Marcus Åkesson med sitt måleri. Motiv som är varma och jordnära i uttrycket men som likt fotografiet har fångats i en stilisering som är laddad med både känslonära och litterära budskap.
Det kan handla om en man som bär på det hemliga i sin låda ("The Secret"), allvarsamt och koncentrerat; en kvinna som fångats i en spänd och känslostark pose (i sviten "Cityscape") eller en man som förskräckt lyser mot skogsmörkret, bärande en räv. Men i denna förunderliga, postmoderna värld finns även eftertänksamheten av att plötsligt befinna sig i naturen ("Autumn").
Jag blir fascinerad av dessa frusna ögonblick i tillvaron, det känns som om de måste ge oss tid att tänka efter.
Vad händer nu och vad måste vi reflektera över, ta avstånd ifrån eller bevara? I två motiv återges förändringen av naturen med ombyggnader av nån sorts citytunnlar. Det känns lite kaotiskt i Roy Fribergs anda, men samtidigt naturligt.
Men i förhållandet mellan detta förändringens kaos och stiliseringen av människor i olika positioner så skärps motsättningen mellan den reflekterande eftertänksamheten och den turbulenta utvecklingen i vår värld.
Marcus Åkesson fascinerar med sina målningar.
Fint kompletteras dessa målningar av Ellen Ehks keramik. De är komponerade som en sorts skönhetens stilleben.
Här finns tekannan och skålen som kan trösta oss med de vardagliga närheter som kan ge ljus åt tillvaron. Här finns alla de rundlar i cirkelramar som likt nervceller spritter av liv och ljusreflexer.
I hennes verk "Black oval tray" finns dessutom former som påminner om äldre tiders näveraskar. Det känns både gediget och skört, men framför allt är det "stilleben" med en känslig och skön estetik.
Lars-Ola Johansson