Det var på Valand de mötte varandra. Sedan har kontakten återupptagits trots geografiskt avstånd, Lennart Hagbom i skånska Gånarp, Olle Schmidt i östgötska Stora Aleryd.
Men vem trodde att det kunde leda till detta, ett gemensamt projekt med inbyggd dualism, där de båda konstnärerna bokstavligen slår sina påsar samman och presterar ett måleri präglat av raffinerad dialektik, teser och antiteser? Tala om osynliga länkar!
Är det god konst? Inte alls om verken betraktas med magistrala glasögon som fokuseras på vedertagna kriterier, komposition, färgsättning, utförande och idéinnehåll, i sig en ren orimlighet.
Här ges och tas med samma varma själ. Där den figurative Olle Schmidt skickar fram sin förment troskyldiga flicka med personlighetsstörning som självklar diagnos, kontrar den abstrakte Lennart Hagbom med brutal övermålning som förvränger all rationell tolkning.
Och så håller de på, dock varken medvetet verbalt eller bildmässigt, att i sitt måleri utmana varandra med jabbar och pareringar i syfte att få in den mest kännbara uppercuten.
Ju tuffare penselduell, desto bättre måleri. Inte helt säkert att någon av konstnärerna vill stå för resultatet.
Det är ju skapat av den tredje mannen, ja, just Spåån, som orienterar sig fram till det gemensamma målet. §
Rent praktiskt fungerar samarbetet så att Olle Schmidt och Lennart Hagbom skickar sina respektive målningar mellan sig för vidare bearbetning, då efter mottagarens intention och tolkning.
Det ger utrymme för överraskningar, milt sagt.
EWE OLSSON