Tematiskt sällar sig "Alpha dog" till filmer som "Bully", "Mean Creek" och "Uppgörelsen", filmer som tar upp hur mer eller mindre aningslösa ungdomar hamnar i situationer som till slut inte går att kontrollera. Framför ögonen på dem utvecklas ett händelseförlopp med förödande våldsamt slut.
Flera av filmerna visar en gripande känsla för hur ett vardagligt beteende sakta vrids tills de inblandade tappar kontrollen. De bästa har gjort det genom att anamma en passiv berättarstil, ett berättande utan pekpinnar.
"Alpha dog" försöker med samma grepp men vågar inte löpa linan ut. Filmen bygger på verkliga händelser, men sjabblar till det för sig genom konstigt inkastade intervjusituationer med karaktärerna. När filmen i övrigt undviker kommentarer bidrar det till att stjälpa filmens uppbyggnad. Regissören Nick Cassavetes lyckas inte fånga den sinnesstämning som kunde låta det här hända.
Trots att "Alpha dog" är sämre än de ovan nämnda filmerna är det den enda som visats på bio i Linköping. Min enda förklaring till det är att popstjärnan Justin Timberlake gör en av de viktigaste rollerna.
Ingen skugga över Timberlakes insats men han har svårt att hitta rätt i sitt skådespeleri, precis som många av de andra unga skådisarna. Istället för filmisk nerv får regissören Nick Cassavetes mest fram klichéer och gnällighet.
Det är synd eftersom grunden i historien är väldigt stark, så pass stark att det överskuggar många av filmens stilistiska problem.
Per Ericsson