Är det en husse? undrar Rufus och nosar på fickorna. Har han godis? Gösta står orubbligt i sitt svenska svårmod.
Hm. Pinsamt nog avslöjar Rufus att vi har en bra bit kvar på uppfostran, vovvar får inte hoppa upp på folk!
Men den lille kulturmarodören som tuggat sönder mattes böcker förstår sig i alla fall på god konst.
Sen ser vi Uppdrag gransknings båda program om konstförfalskningar på SVT. Välgjort och spännnade som en thriller.
Jag blir milt uttryckt förvånad. Den färgstarke, härlige Bengt Lindström är Sveriges mest förfalskade konstnär men plagiaten har ändå gått att sälja. Lindströms egen son skriver ut oriktiga intyg när han "är full" (enligt sin fru). De stora, välrenommerade auktionshusen polisanmäler inte tveksamma försäljare. Och Claes Moser i Antikrundan satte på 22 sekunder prislappen 40 000 kronor på en Bengt Lindström-målning, som visade sig vara en dålig förfalskning.
Men alla är inte så överraskade.
Varken Henry Jansén i Correns bokcirkel, polis, förundersökningsledare och konstkännare, eller Bengt Lindströmsamlaren Roger Fransson i Linköping.
Henry Jansén berättar om en rättegång i Linköpings tingsrätt för 1,5 år sen. En kyrktjuv hade bland annat stulit en stor, stilig matta av Märta Måås-Fjetterström som han sen åkte runt och försökte sälja. Och han lyckades till slut sälja den till en "mycket låg summa", som Henry säger, till ett av Sveriges mest kända auktionshus. Experten därifrån fick till och med vittna om mattans äkthet via länk. Men det som förvånade Henry var att akutionshuset köpte mattan så uppenbart billigt. "Är det inte mer seriöst?", tänkte han då.
"Så jag är inte det minsta förvånad av Uppdrag granskning", säger han nu.
Roger Fransson som själv blev förtjust i Bengt Lindström redan 1975 tycker att det är bra att förfalskningshistorierna kommer ut. Han har både köpt och sålt Bengt Lindström-konst i över 30 år, ja, det var faktiskt med Lindström-intresset som han fann sin livsbana som rammakare och gallerist.
Han går och hämtar en Lindström-målning och visar mig. Pekar på den välgjorda spännramen, den extremt tjocka färgen i rena penseldrag (inte smutsiga som i förfalskningarna i Uppdrag granskning) och andra detaljer. Drar kärleksfullt med fingrarna över färgen, "man lär sig gå på känslan, känna på tyngden, och förstås se till att ha dokumentation", säger han och menar att de tavlor han själv inhandlat har han köpt från en säker källa. Vad han vet har han aldrig åkt på någon blåsning.
Säger: "Det är tråkigt med både arvstvisten och förfalskningarna. Bengt Lindström som var en så sympatisk och ödmjuk person som gärna gav bort en tavla för mycket ibland".
Men förvånad av UG:s avslöjanden är han inte. "Nej, man är ju lite luttrad, förfalskningar finns överallt. I Thaliland finns det numera jätteduktiga målare som är bra på att förfalska de stora mästarna, som Monet osv. Men jag tror ändå att det är svårare att handla med falsk konst nu när ingen använder kontanter, utom i väldigt privata affärer". Att målningarna i Uppdrag granskning var förfalskningar såg han på långt håll, säger han.
Själv fortsätter han att älska den äkta Bengt Lindström för musten, färgen och styrkan i hans konst.
Rufus är dock måttligt intresserad av Bengt Lindström. Efter Uppdrag granskning går vi ut och som vanligt drar han mot Gösta Ekman, som inte bryr sig det minsta.
***
Rätt ska vara rätt
En läsare i Vadstena ringde och påpekade ett fel i förra veckans krönika om Göran Lambertz. Jag skrev att Högsta domstolen friat Thomas Quick. Det är fel. Hans resningsansökningar har faktiskt aldrig behandlats av HD, vilket är extremt ovanligt.
Vad är resning? Jo, när en dom inte kan överklagas längre har den vunnit laga kraft, och kan inte ändras. Man kan då ansöka om resning om det finns nya omständigheter eller bevis (i Quicks fall icke-erkännandet). För hovrättsdomar ska resningsansökan ställas till Högsta domstolen. För tingsrättsdomar till hovrätten. I de allra flesta fall gäller resningsansökningar hovrättsdomar, och hamnar då alltså i HD.
Men Quick överklagade aldrig sina fällande urspungsdomar, så de är alla avkunnade i tingsrätter. Därför är det respektive hovrätt som beviljat resning.
När en resningsansökan beviljats rivs domen upp. En åklagare får fallet igen och tar ställning till om en ny rättegång ska hållas, eller om åtalet ska läggas ned. Sedan behandlas fallet i ursprungsrätten, i Quicks fall alltså respektive tingsrätt. I alla hans fall la åklagaren ner åtalen, och respektive tingsrätt fattade det formella beslutet om en friande dom.