CC
Skumma grejer händer i mitten av 2000-talet. Klonade människor på en anläggning i den amerikanska öknen går omkring i sportskor som just nu finns att köpa i en affär nära dig, och i Los Angeles får vi se Scarlett Johansson göra reklam för en parfym som du också kan springa ut och handla nu.
Är det någon slags märklig retrotrend som florerar i framtiden? Skulle inte tro det.
Sven Lindqvist skrev redan 1957 att reklamen är livsfarlig, och de orden gäller än. Åtminstone om man vill undvika att göra en film som delvis framstår som löjlig. I "The island" är produktplaceringen så övertydlig och konstig att jag börjar undra om den är ett utslag av något slags skruvad, avancerad humor. Men det rimmar dåligt med nivån på filmens övriga skämt, som är av typen "Ge aldrig en kvinna ditt kreditkort, hö hö".
Filmens huvudingredienser är science fiction och action. Det förstnämnda behärskar regissören Michael Bay inte alls, framtidsmiljöerna är klyschiga och den moraliska problematisering som finns i historien om mänsklig kloning är grund som en vattenpuss. Det sistnämnda har Bay däremot bättre koll på -- det här är trots allt mannen som tidigare flexat filmmusklerna i "Armageddon", "The rock" och "Bad boys"-filmerna. Det är i sina smällfeta actionscener som "The island" lever, och Bay kvaddar lustfyllt mängder av fordon på både välgjorda och spektakulära sätt.
Med sina respektive karriärer som säkerhet skänker Ewan McGregor och Scarlett Johansson "The island" ett visst mått av intellektuellt kapital. Men om jag får gissa så var det inte manusets förträfflighet som fick dem att tacka ja till de här rollerna.