CCC
Musikalen "Dreamgirls" om en Motown-trios väg till stjärnstatus gick för fulla hus på Broadway under 80-talet. Berättelsen sägs vara löst baserad på The Supremes vars första frontfigur byttes ut mot den mer kommersiellt gångbara Diana Ross.
När berättelsen blir film fläskas det på med storslagna showscener i gnistrande ljussättning, långa larger-than-life-sångnummer och en av världens största superkändisar i en huvudroll. Beyoncé spelar Deena Jones, Diana Ross alter ego, en blyg tjej som blir en bästsäljande musikprodukt. Hennes lite tomma uttryck passar ganska bra för rollen hon spelar.
Men det är den Oscarsnominerade före detta "American Idol"-deltagaren Jennifer Hudson, här i sin filmdebut, som står ut mest av de tre drömflickorna. Hon spelar Effie, som väljs bort till förmån för Deena och så småningom lämnar gruppen, och hon gör det med en enorm värdighet och en helt fantastisk röst.
Problemet med musikalfilmer är att acceptera att skådisarna plötsligt börjar sjunga. Här löses det genom att de första sångerna vävs in i handlingen som uppträdanden och repetitioner. Men trots det känns några av numren lite överdrivna och malplacerade.
Filmen snuddar vid flera berättelser som aldrig riktigt följs upp: om dåtidens rasism till exempel. Men storyn slås ut av de storslagna gesterna.
Den stora behållningen med "Dreamgirls" är visuell och musikalisk. Gestaltningen av gruppens utveckling från vänt 60-tal till diskoinspirerat 70-tal är en fröjd att se, precis som Beyoncés hår och kläder. Och den nyskrivna musiken är oklanderligt tidsenlig.