Linköpings kommunala konsthall Passagen är inte bara ett komplement till länsmuseet när det gäller att exponera samtida konst, utan en funktionell pendang. De som, av olika anledningar, inte har för vana att besöka konstutställningar borde passa på nu. Kent Karlssons utställning är en upplevelseshow, där det mesta är tveeggat och dubbelbottnat, men aldrig långsökt.
Många har sett hans verk "Dubbelgångare" vid Bergs slussar. Idén, materialet och tekniken återkommer här. Ett par högresta golvur är tillverkade av perforerad metallplåt. Här kan såväl tiden som alla tänkbara vindar strömma igenom. En älg är gjord i samma material. Dess ytterkonturer är hämtade från trafikskyltarna. Älgen ser ut att röra sig lömskt och oförutsägbart. En svastika är "stämplad" i dess bog. Därmed får verket en oavvislig tysk anknytning. Tyskarnas intresse för skogens konung är ju omtalat, men här handlar det även om svensk-tyska förbindelser för ett drygt halvsekel sedan.
Ett särskilt kapitel utgör Karlssons variant av kyrkobyggnad. I Passagen förekommer den i ett drygt halvdussin olika material och storlekar. En av dem är utförd i taggtråd, vilket indikerar att det inte enbart handlar om att åskådliggöra en modell av en kyrka. Det har heller inte med någon form av religiös ståndpunkt att göra. Här florerar mångtydigheten. De mest skilda upplevelseförutsättningar torde finna respons hos de här objekten. Enkelt utförda eller med betydande materialkännedom och stort tålamod erbjuder var och en sin speciella skönhet. Det gäller i hög grad också ett par objekt i glas och en "skulpturteckning" av en kontrabas.
En slående egenskap är hantverksskickligheten.
Konstnären har själv utfört de mest skiftande arbeten, allt i från svetsning till att få spegelglas att spricka enligt önskemål. Många idéer bärs upp av humor, andra domineras av allvar. Ett trumset är överdraget med en sotsvart hinna, som av någon oljig rök från en krigshärd. Det skulle också kunna vara kvarglömt någonstans efter en death metal-seans.
Trots bildytornas relativa litenhet, ter sig grafiken sobert skulptural. Både formernas linjer och fokuseringen på bilderna har förstärkts genom att kopparplåtarna har figursågats efter motivens konturer. Det här gör att papprets egna kvalitéer kommer i dagen. Några grafiska verk är laddade med humor; Det har gått troll i ett snabel-a. En gammal råtthanne har klättrat upp på en stege för att eventuellt dyka ner i en kopp te etc.
Mångfalden i uttryck och reflektionsunderlag verifieras i ett mörkt rum där rökpuffar från underjorden frigörs med jämna mellanrum. Inför det här verket kan både fantasifoster och ett begrundande av livsbetingelserna finna näring.