En gång läste jag filosofi. Vår lärare i vetenskapsteori berättade historien om Den osynlige trädgårdsmästaren. Jag minns den ännu, ungefär så här:
Bettan åker på semester och säger till grannen Lotta att en trädgårdsmästare ska komma och sköta trädgården.
När Bettan återvänder är trädgården en djungel och Lotta säger att det ju aldrig kom nån trädgårdsmästare. Jo, det gjorde det visst, svarar Bettan, han vidtog bara inga åtgärder.
Men ingen har öppnat grinden, det syns i gruset, säger Lotta. Han hoppade över den, säger Bettan.
Ja, men vi såg honom aldrig, envisas Lotta. Nej, men han är osynlig, svarar Bettan.
Då menar filosofen Karl Popper att ok, det går inte att motbevisa att den osynlige trädgårdsmästaren varit där. Men det spelar ingen roll! En trädgårdsmästare som är osynlig och som inte gör något är ointressant.
Och en vetenskaplig teori är värdelös om man inte i förväg kan säga vad som skulle falsifiera den, menade Popper. Till exempel att gräset inte är klippt.
Karl Popper vände på tunnan inom vetenskapsteorin, man ska inte kämpa för att försöka bevisa sin tes - utan för att falsifiera den. Hitta saker som talar emot. Om tesen klarar det, blir den ännu starkare.
Och man ska som sagt kunna säga sådant som att om det skulle visa sig att Thomas Quick var i Falun och konfirmerades när ett mord begicks i Småland, ja då måste han strykas som mördare.
Och om flera vittnen sett Olle Möller på annan plats än där ett mord begicks, ja, då är han inte mördaren.
Jag vet inte hur poppis Popper är nu mera, antagligen är han sen länge passerad. Men jag kommer att tänka på honom då jag läser två aktuella böcker för hösten, både gastkramande skrämmande.
Den första är advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelssons "Mördaren i folkhemmet" om rättsskandalen Olle Möller. Han misstänktes för tre mord, dömdes för två, hela livet nekade han. Ett justitiemord som förstörde en oskyldig människas liv.
Den andra är Hannes Råstams "Fallet Thomas Quick", en bok som borde funnits med bland Augustprisnomineringarna.
I båda utredningarna är det stora felet att Karl Popper inte är med. Polis och åklagare gör allt för att bevisa att "deras" gärningsman är skyldig. Det som talar emot läggs undan i en låda, typ.
Bra böcker båda, läs dem! Per E Samuelsson är för övrigt född i Linköping, om det nu spelar nån roll.
En annan östgöte, justitierådet Göran Lambertz, gör mig däremot konfunderad.
I juristtidningen Legally yours säger han "Man ser att det varit en massa ledande frågor. Man ser att Kwast (åklagaren, vår anm) inte har berättat allting i domstolarna. Man ser att Quick har hjälpts fram till erkännanden och förbättringar av sina berättelser. Det ser man tydligt. Men det gjorde inte att det fanns anledning att granska fallen närmare".
Inte? Obegripligt.