Det har slumpat sig så att jag läst flera böcker med motiv från det kommunistiska östblocket den här våren. Men det här är den första bulgariska bok jag läser. Kapka Kassabovas "Gata utan namn" har undertiteln "En barndom och andra missöden i Bulgarien", och hon deklarerar frankt att detta är en sorts exorcism. Hon behöver få ut alltihop ur systemet. Eller kanske behöver hon egentligen försona sig med sitt liv, rotlös som hon nu är i exil och ständigt på resa utan att känna sig hemma någonstans. "Hur kan man känna sig själv om man inte vet var man kommer ifrån?"
Kapka Kassabova beger sig tillbaka till lägenheten i Sofia, där grannarna nu mest består av nyrika och gangsters som när som helst kan börja skjuta omkring sig. Hon minns. Hon minns sin uppväxt i det groteskt fula bostadskomplexet Ungdom 3, en enrumslägenhet på elfte våningen som rymde mor och far (fattigingenjörer) och en lillasyster. De små balkongerna användes som extra förråd och uterum. På sensommaren var det stora samtalsämnet grannarna emellan hur långt man hunnit med inläggningarna av paprikor; "Vi är sena med våra burkar, hur går det för er?" Paprikorna skulle hålla familjerna vid liv när ingenting fanns att köpa i butikerna. Alltså oftast. Som liten flicka frågar Kapka sin mamma: "Varför är allt så fult?" Mamman börjar gråta. Exakt hur lite familjen har att glädjas åt blir smärtsamt tydligt när en holländsk familj kommer på besök. Många saker pratar man aldrig om. Tjernobyl fanns inte och var hur som helst inte farligt. Homosexualitet finns inte, mannen som stod och grät på farfars begravning var bara en chaufför. Dödliga sjukdomar finns inte heller i socialistiska länder, så mormor kan inte ha cancer. Alla turkiska skolkamrater som plötsligt en dag tvingas byta till bulgariska namn i vad som döpts till Pånyttfödelsen. Små och stora lögner som knaprar på livsväven. Kapka läser fantasy och drömmer sig bort.Denna första halva av "Gata utan namn" är trots misären ändå lättläst tack vare Kassabovas galghumor och drastiska språk. Ja, det var eländigt. Ja, man måste skratta åt det.
I den andra halvan gör hon en rundresa i Bulgarien 17 år senare. Här blir det mycket reseskildring och historiska anekdoter från århundraden bakåt. Kyrkor och muséer, reliker och ruiner. Städer som Sandaski där Spartacus föddes, och pyttelilla Melnik. Balkanbergen, Rodopibergen, Rosendalen. Gränser mot Grekland och Turkiet (vid turkiska gränsen dog fler östtyskar än vid alla andra gränser sammantaget, skriver Kassabova). Nutiden har sina egna problem. Trafficking är ett. Dottern till kvinnan som tar hand om Kapkas gammelfaster klarade sig med nöd och näppe.
Denna andra del är inte lika lätt att ta sig igenom men ändå intressant om en rik och ofta brutal historia.