Det är få unga konstnärer som i dag ägnar sig åt blyertsteckningar. Love Dahlstedt tillhör undantagen. Hans motiv är dessutom omsorgsfullt utformade, mot bakgrund av starka minnesbilder från hans uppväxt som känns spännande. Lite drömlikt återges skört formade växter, föremål och figurer utspridda på det vita papperet. Min kontakt med konstnären gav mig "ingångar" i denna minnesvärld.
I motivet "Mina killar", med inslag av ett litet naturutsnitt, en fint ådrad brädvägg och ett renhorn, handlar det om en treårings fantasi om kompisar. Ett annat minne, gestaltat med två pojkhuvuden bland kottar, återger händelsen om en "stulen kotte" från en lekkamrat. Tändstickor finns med för att "mäta storleken". Båda dessa motiv känns vintriga (konstnären upplevde sin barndom i Härnösand), samtidigt som de är subtila till innehåll och form. Utöver de fint tecknade, slingrande växterna så understryks denna subtilitet av känsligt svärtade fläckar (likt fingeravtryck) på papperet.
Ett annat motiv som också tilltalar mig, på grund av dess fantasirikedom, är "El barrio del buo" (Ugglans kvarter). Framför ett stängsel och en liten "hundkoja" finns ugglan. I en senare teckning, "Garbage Pail Kid", har Love Dahlstedts bildtextur tätnat. I en rumsinteriör, där man skymtar tecknaren i vänstra hörnet, finns den svärtade kontrasten i fönstret. Här finns, utöver flera fint ådrade träslag, även rutade mönster. Men det som är mest spännande är att på dessa återges en avbildad teckning som konstnären utförde i tioårsåldern. Så har på något sätt minneskretsen slutits. Visst blir jag stimulerad av denna motiv- och hantverkskänsliga utställning.