ANITA GOLDMANS samhällsengagerade författarröst hämtar sin styrka främst ur vetgirigheten och ur den kvinnliga erfarenheten.
I böcker och krönikor gestaltar och debatterar hon kunnigt, gärna i provocerande ordalag, både dagsaktuella och historiska företeelser. Belyser begrepp som Godhet, Ondska, Kvinnligt, Manligt, Kärlek, Krig.
Inga futtiga teman precis och Goldman är både uppfordrande och anspråksfull i sin stringenta, ibland impulsiva prosa.
Även i "Guds älskarinnor. Om hängivna kvinnor i en livrädd värld" är anslaget detsamma: utforskande och intensivt.
Men den kreativa impulsen är ny och starkt präglad av författarens "omvändelse". En andlig upplevelse som skildras i det inledande avsnittet och som lett henne in mot mystiken och några av dess kvinnliga, mycket hängivna utövare.
Samt en man, den persiske poeten och mystikern Hafez som glädjefyllt och generöst avhandlas i bokens avslutande del "Att älska hela natten med Gud". Ett oemotståndligt stycke text, kanske det bästa av alla.
Den heliga Teresa av Ávila "dånar av extas" när Guds ängel genomborrar hennes hjärta med den gudomliga kärlekens spjut, och i sin självbiografi beskriver Teresa ögonblicket passionerat och glödande.
En orgasm, menar psykoanalytikern Jacques Lacan. Hysteri, säger Freuds kollega Josef Breuer. Man frestas tillägga att kärt barn har många namn.
Oavsett vad, så är Teresa inte ensam om sin "andliga älskog". Många är de kvinnor som valt en gudomlig brudgum (om än inte à la Knutby) framför en världslig och som sedan beskrivit sin extatiska hänryckning i öppet sensuella och erotiska ordalag.
En modern mystiker finner Goldman i den unga okonventionella Etty Hillesum i Förintelsens Holland. I hennes fall är det genom sexualiteten som hon förstår kärleken till Gud, som också blir hennes innersta vara.
När älskaren, tillika hennes terapeut, dör blir Etty med Goldmans ord, havande med Gud. En Gudskärlek som förstärks i det som sedan följer: "Att lida är inte under den mänskliga värdigheten", konstaterar Etty något år innan hon dör i Auschwitz.
Den indiska 1300-talsmystikern och poeten Mahadevi lever ut sin gränslösa kärlek till guden Shiva genom att klä av sig naken.
I lyriskt expressiva ord skriver hon: "Jag följde honom och höll hans hand /.../ Jag såg herren, vit som jasmin, och blev vidöppet naken." För Mahadevi blir vandringen lång innan hon slutligen finner sin herre vid ett heligt berg och förlorar sig själv i ett kosmiskt medvetande.
Utmanande hängivna. Stolta och stoiska. Utdömda som kättare eller avfärdade som galna hysterikor med underkuvad sexualitet -- Anita Goldman vill främst se dem som inspiratörer och vägledare, vars skrivande framstår som en bön, en helig handling. Och hon frågar sig själv om det är vad hennes egen bok blivit, en bön?
Frågan är avgörande för läsningen av "Guds älskarinnor". Boken fungerar utmärkt som introduktion till några idémässigt intressanta och självutlämnande kvinnor, författaren själv inbegripen. Den är entusiastisk och upprymd. Och aktningsfull. Mindre vördnad hade dock gjort framställningen mer kritiskt nyanserad.