Vilken roll kan en manlig konstnär ha i den feministiska kampen?
Den frågan ställde sig den prisade författaren Junot Díaz. Hans svar blev att feminist kunde han inte vara. Det fattades allt för många erfarenheter som han aldrig kunde få som man. Men han kunde visa upp de manliga privilegierna. Zooma in det manliga och dess övertag. Måla upp en karta över det könskonstruerade landskapet så att när feministerna sedan ska attackera då hittar de precis rätt plats att sätta in sina argument och sina krav på förändring.
För sin förra bok, ”Oscar Waos korta förunderliga liv”, fick Junot Diaz en rad priser inte minst det prestigefyllda Pulitzerpriset och han tog klivet in bland Amerikas stora författare. Nu följer han upp med en novellsamling som bygger vidare på samma miljöer, teman och, delvis också, samma personer som den förra roman.
I centrum för de tätt sammanflätade novellerna står manlighet, dess fåfänga och makt. Miljöerna är ett invandrartätt New Jersey. Junot Diaz själv är född i Dominikanska Republiken men kom till den amerikanska östkusten som sexåring.
Många av historierna har en botten i Junot Diaz egna upplevelser. Och språket är som en vacker smidig, muskulös blandraskatt, tillkommen en sen kväll när en amerikansk och en spansk katt spann ihop i ett gathörn i Newark City. Inte helt lättöversatt.
”Det är så du förlorar henne” är inte samma mångfacetterade läsning som den om Oscar Wao var, men Junot Diaz lust, glöd och berättarkonst är intakt.