Jag var inte gammal. Kanske tio år. På tv samlades författare i Chesterfieldfåtöljer runt en öppen brasa för att berätta historier för varandra. Om jag minns rätt hade Gunnar Arvidsson nåt med programmet att göra. Jag var inte gammal nog för att förstå vad de pratade om, men tittade ändå. Satt där i familjegemenskapen och lyssnade tyst ihop med mor, far och storebror. Gemenskapen gav trygghet. En trygghet mycket viktigare än programmets innehåll. Författarhistorierna har jag för länge sedan glömt bort. Alla. Förutom en.
Jag tror det var Stig Larsson som berättade den. Historien som sjönk till botten i min unga själs växande melankoliska djup och som jag än idag minns slutet på. Två människor som älskat varandra i en ungdom för länge sedan möts av en slump på ett tåg. De pratar om sina liv så som de blev. Plötsligt tar den ena av personerna mod till sig och frågar: Varför drog du dig undan från mig? Då när vi var kära? Den andra ser förvånat tillbaka och svarar: Jag? Det var ju du som drog dig undan?
Någonstans där tar Julian Barnes historia i "Känslan av ett slut" sin utgångspunkt. Vad gör vi av livet? Vilka handlingar, tolkningar, beslut och tillfälligheter formar det som blir våra liv.
Tony Webster och hans tre kompisar är unga och självpåtaget oövervinneliga. De tycker sig vara bättre än vännerna i klassen. Filosofiskt skolade och ungdomligt motiverade i sin nonchalans och attityd till livet. De skingras efter gymnasieåldern och tappar kontakten efter universitetsstudier. Åren får sin gång. Tiden tar ut sin rätt.
När vi möter den åldrade Tony kan livet summeras. Borta är ungdomens nonchalans och kaxighet. Den har ersatts av en lugn acceptans, en acceptans som håller bitterheten på avstånd. Plötsligt kastar en serie händelser honom tillbaka till tiden då han och de tre vännerna var på toppen av världen och han älskade den mystiska Veronica. Plötsligt får saker som hände i ungdomen förklaringar som kastar omkull Tonys minnen och känslor. Han måste ställa sig frågor som: hur, varför och tänk om? Han måste omvärdera människor och händelser och han måste fundera på vad livet egentligen är. Boken drivs framåt av Tonys jakt efter sanning, han vill veta - vi vill veta.
Julian Barnes är så imponerande säker på hand och lugn i tanke när han med enkelt och stiligt språk leder oss genom denna filosofiskt mångbottnade historia. Vad gör vi med våra liv? Vilka dörrar öppnar vi och vilka dörrar låter vi vara stängda? Är alla vägval självklara och tydliga? Eller, sitter du kanske en dag bredvid en gammal kärlek på ett tåg och undrar varför han eller hon drog sig undan och han eller hon svarar: Jag? Det var ju du?