Född samtidigt med året för första världskrigets utbrott i en adelsfamilj i Bukovina som senare skulle tillhöra Rumänien ger Gregor von Rezzori sex berättelser från sitt liv. I utkanterna av det gamla habsburska imperiet växer han upp med en överbeskyddande mor och en far som bara har ett intresse för jakt. Hos de mer förmögna godsägarsläktingarna känner han sig nästan mer hemma och tillbringar många lov och ledighet där. Som titeln säger följer judehatet hans liv, från familjens egna nedvärdering, till hans egna syn på saken - som han konstaterar inte handlar om en fanatisk tro på Sion vises protokoll eller att judar ritualmördar barn, utan närmast en perverterad tvångstanke ärvd i generationer. Styrkan i boken, utöver den både sakliga och nyktra ton han har när han skriver om sina fördomar, är den blandat flödande och mer direkta prosan och oviljan att skönmåla sig själv. Och så hans egna kluvenhet i och med hans förälskelse i och förhållande med flera judinnor.
Ett subjektivt men viktigt tidsdokument i romanform, klart oroväckande och läskig läsning, när man märker hur lätt han slinker undan allvarliga problem och verkar hålla känsloliv på avstånd, en "teflon-själ". En lovvärd författargärning, men von Rezzori häftar ännu vid skrivandet (boken publicerades första gången 1979) fast vid gammalt tänk - som att han envist håller fast vid att ras nog visst kan ha betydelse för karaktären hos människor.