Rob Halford under Judas Priests spelning på Sweden Rock 2015.
Den långa pandemipausen flyttade inte bara fram konserten i Saab Arena till den 12 juni 2022. Den lamslog en hel värld som nu har vaknat igen – men bidrog också till att många hittade nya vägar att kommunicera på.
– Jag är zoom-kungen nu, förkunnar Rob Halford med ett skratt när han helt plötsligt dyker upp på datorskärmen.
Den 70-årige ikonen, döpt till Robert John Arthur Halford, är annars mest känd under epitetet Metal God. Det är en hyggligt tung titel som han bär upp med den äran efter alla år i branschen.
Det är en humoristisk, eftertänksam, pratglad och energifylld man som levererar citat från sitt köksbord i födelsestaden Walsall, en dryg mil från Birmingham där Judas Priest bildades för mer än 50 år sedan.
Men hårdrocksattributen, som han själv och bandet blev stilbildande för, är omisskännliga: det är läder, nitarmband, tatueringar, nosring och solglasögon som möter upp i zoom-samtalet.
Och en aldrig sinande passion för hård rock:
– Rock´n´roll är kaos. Ibland är det som en supernova som ändrar sig. Det finns inga regler i rock´n´roll men musiken blir komplett när den berör en annan människa, säger Halford och gestikulerar så att ringarna och nitarna fladdrar till på skärmen.
Går det att förklara känslan för den som inte är insatt i metal?
– Jag vet inte vad det är och vi ska kanske inte analysera det. Antingen fattar du metal, accepterar den och tar in den i ditt liv utan att fråga varför. Eller också hittar du något annat. Men det är svårt att peka på vad som gör att man gillar stora släggriff och hög volym. Hettan, rök, eld och laser. Metal är nästan som att gå tillbaka till tidernas begynnelse när vi uppfann eld, säger Halford och skrattar gott åt sin liknelse.
Rob Halford.
I mars och april turnerade Judas Priset i USA med den uppskjutna 50 Heavy Metal Years-showen. Den här intervjun gjordes exakt en vecka innan Europa-turnén, med svenska stopp i Dalhalla 11 juni och Linköping 12 juni.
De inledande spelningarna i Moskva och Sankt Petersburg ställdes in av naturliga skäl. I stället blev det ett annorlunda uppvärmningsgig i Berlin.
– Normalt sett brukar vi repa igenom hela setet någon dag innan. Men nu blir det inför publik i stället. Helt nedskalat utan ljus eller några effekter. Men det blir coolt. Om vi gör några misstag får vi bara säga att vi börjar om, haha.
Ni har inte ens lite läder på er?
– Nej, nej. Vi har aldrig gjort något sånt här förut men jag ser fram mot det. Det blir som när man börjar som ett band. Man har bara sina vanliga gatukläder på sig och förstärkarna bakom.
Rob Halford.
Det här blir bandets andra besök i Linköping efter konserten 2012. Publiken i Saab Arena kan dock se fram mot en vanlig Judas Priest-show med allt vad det innebär – inklusive Rob Halfords entré på en motorcykel under extranumret.
Det har blivit mängder av Sverige-spelningar för bandet sedan 70-talet och minnena är många.
– Vi har varit på Sweden Rock flera gånger och det är alltid speciellt eftersom det är premiärfestivalen i Sverige (tidigt på sommaren). Grejen med Priest är att vi fortfarande predikar "the gospel of heavy metal" och när vi kommer tillbaka vet vi att vi kommer träffa alla metal maniacs, och att några av dem har varit med sedan dag ett. Men det är ett lika speciellt äventyr att veta att det kommer vara några metal maniacs som aldrig har sett Priest before. De har precis fastnat för metal och de har beslutat att välja Judas Priest till sitt band. Det är kul att vi fortfarande kan knyta an till nästa generation, säger Halford.
Rob Halford.
Judas Priest har haft mängder av medlemmar genom åren, och till och med Rob Halford försvann iväg mellan 1992 och 2003 och ersattes då av Tim Owens på sång. Basisten Ian Hill är den enda som har varit med från starten 1969 med gruppen Freight, som senare blev Judas Priest.
Bandet har haft en av metalvärldens mest samsynkade gitarrduo i KK Downing och Glenn Tipton, men den har upplösts. KK Downing slutade 2011 och 2018 gick Glenn Tipton ut med beskedet att han hade drabbats av Parkinson.
Tipton är dock fortfarande med i bandet så mycket han kan och orkar, även om han inte är ordinarie gitarrist på turnéerna.
– Glenn gjorde ett par inhopp på några av spelningarna i USA och det är en välsignelse. Han är en fantastisk man med tanke på vad han kämpar mot, dag för dag i sitt liv. Han kan fortfarande spela vissa låtar. Det är underbart när han kan komma upp och jamma och jag hoppas han kan vara med lite i Sverige också. Men man vet aldrig från en dag till en annan. Det är det hemska med Parkinson.
Klassisk gitarrduo som har splittrats. KK Downing, Glenn Tipton (och Rob Halford) tillsammans i Las Vegas 2006.
Halford avslöjar dock att Glenn Tipton är med och skapar nya låtar med bandet just nu.
– Det är jag, Richie (Faulkner) och Glenn. Två gitarrister och en sångare, precis som det alltid har varit i Priest. Glenn är väldigt engagerad och beslutsam och lika mycket en del av Priests värld nu som han alltid har varit, försäkrar han.
Det senaste albumet Firepower släpptes 2018 och Rob Halford vet inte när nästa kommer.
– Det brukar vara mellan tre och fem år mellan albumen men vi vet inte när det här är klart. Vi vill inte stressa fram såna här saker men det jag kan säga är att det är en stark skiva, en bra uppföljare till Firepower.
Jag antar att det inte kommer bli så många ballader på det nya albumet?
– Haha. Jag har alltid tyckt att ballader har en del i en heavy metal-upplevelse. På vårt första album Rocka Rolla hade vi faktiskt med en ballad som hette Run of the mill, och vi har haft ett par till. Det kan faktiskt bli en ballad på nästa också, jag vet inte.
Officiellt startår för Judas Priest är 1970. Rob Halford gjorde sin första spelning 1973 och han skrattar till på frågan om han då trodde att han skulle hålla på med samma sak 50 år senare.
– Jag tror du kan ställa frågan till vem som helst som började då. Vem visste? Det är en välsignelse och vi är så tacksamma, säger han och formar händerna som i en bön.
Vad skulle du ha jobbat med om du inte hade varit inom musiken?
– Jag har alltid dragits till det som har varit konstnärligt och kreativt, och såna människor. När jag slutade skolan ville jag jobba inom teatern och jag gjorde det också under en kort tid. Jag älskar teatrar. Det är byggnader som har haft tusentals skådespelare genom åren. Så definitivt något inom teater.
Var det en stor grej för dig att fylla 70 i fjol eller var det bara en vanlig födelsedag?
– Jag tittar tillbaka på min pappa som gick i pension när han var 50. Men det här är vad jag älskar med musik just nu. Yngre människor i dag, de tänker inte på ålder eller hur de ser ut när de gillar en artist eller ett band. På 80-talet skulle man vara smal och se vacker ut, det var en del i paketet, men nu spelar det ingen roll. Allt har förändrats och det är det jag älskar med att vara i den här åldern, att jag fortfarande räknas och har något att säga.
Jag antar att det inte finns någon given slutpunkt för dig, typ att du ska hålla på tills du är 75 år?
– Jag kör så länge det här funkar, så länge rösten gör som jag vill, säger Halford och pekar mot halsen.
– En del saker som jag gjorde förut kan jag inte göra nu, men jag tolkar det annorlunda i stället. Jag ser på vissa, som Mick Jagger exempelvis, som en inspiration som sångare. Att se såna människor gå ut och göra sitt jobb med sådan entusiasm, energi och bestämdhet. Jag älskar allt det men man måste ha det i sin själ. Det går inte att gå ut på scenen och låtsas. Så allt som driver mig när jag är 70 är lika starkt som när jag var 20.
Rob Halford var långt ifrån passiv under den långa coronapandemin. Hösten 2020 släpptes hans självbiografi Confess, skriven tillsammans med Ian Gittens.
Där går det att läsa det mesta om hans händelserika liv, inklusive att han varit nykter sedan 1986 och att han 1998 valde att gå ut med sin homosexualitet.
Det var timmar och åter timmar av samtal med Ian Gittens innan boken nådde sin slutliga form, men Halford ser tillbaka med stor glädje på hela processen.
– Det var underbart att jobba med Ian och den 5 november kommer vi ut med en ny bok som heter Biblical. Vi satt i mitt kök här och skrev båda böckerna. Kök är en bra plats att vara på. När folk har fest samlas man alltid i köket. Det är en komfortzon, det är där man äter och det är en del av boet. Om man har några mentala eller känslomässiga väggar så försvinner de i köket, säger han.
Ett zoom-samtal mellan England och Sverige fungerar också alldeles utmärkt från köket.