Ny film
CC
Varannan vecka
Manus & regi: Hannes Holm, Måns Herngren, Felix Hern-gren & Hans Ingemansson
I rollerna: Felix Herngren, Måns Herngren, Cecilia Frode
Astoria i Linköping Royal i Motala
Varning! Följande text är skriven av någon som befinner sig närmre Jane Austen än bröderna Herngren när det gäller vardag, romantik och komik.
"Varannan vecka" är Hannes Holms och Måns Herngrens nya filmkomedi. Fast den här gången har duon fördubblats och inkluderar även Måns brorsa Felix Herngren och Hans Ingemansson.
Det känns sannerligen som minst en kock för mycket i detta försök till vardagskomisk relations-soppa. Till råga på allt har halva duon också ställt sig framför kameran. Bröderna Herngren spelar nämligen huvudrollerna som just bröder.
Felix Herngren är Pontus, reklamfilmsregissör och frånskild. Han har dottern hos sig, just det, varannan vecka. Pontus tycker att han har en perfekt situation och älskar att vara skild.
Hans bror är läkaren Jens, fumligt spelad av Måns Herngren. Jens är gift med tre barn men kastas ut för att han blivit vän med en kvinna utan att berätta det. Trots att de inte har haft sex. Kvinnan är Johanna (Cecilia Frode). Hon är frånskild med delad vårdnad om ett barn och är före detta "vän" till Pontus.
Filmgänget bakom "Var-annan vecka" borde nog ha delegerat lite till av arbetet. Framför allt borde Måns Herngren ha skippat tanken på att ställa sig framför kameran. Visst, en kul grej att låta två bröder spela bröder på film men måste skrivbordsgarvet gå ut över publiken?
Samtidigt verkar ju det här filmgänget känna ett behov av att behandla sin egen livssituation på vita duken. I "Adam & Eva" jagade de fruar. I "Det blir aldrig som man tänkt sig" bildade de familj och fick träffa släkten. I "Klassfesten" blev de äldre och såg tillbaka. I "Varannan vecka" är det dags att skilja sig. Snart kommer säkert filmer om medelålderspanik och pensionering.
Om jag ska orka följa med på den livsresan hoppas jag att de hittar en bättre ansvarsfördelning i den inbördes medbestämmanderätten. Då kan deras känsla för tidstypiska och pinsamt plågsamma situationer få blomma ut.
I "Varannan vecka" drunknar dessa komiska poänger i filmens egen velighet. Karaktärerna byter skepnad i varje scen för att passa olika komiska syften, inte filmen.
Jag får ingen känsla för vilka de här personerna är och då har jag svårt att bry mig i 90 minuter. Jag sitter mest och tänker att jag vill byta ut Cecilia Frodes fruktansvärda jeans.
Och om det inte snart är dags för Herngren & Co att lämna knepet med fejkade reklaminslag bakom sig.