De bästa pergamenten görs av kalvskinn, men efter att 1400-talsanatomen Alessandro Benedettis börjat kartlägga människokroppen med kniv, upptäckte en av hans elever att det bästa pergamentet gjordes av mänsklig hud.
Åtminstone enligt norske Jørgen Brekke i debutboken "Nådens omkrets". En kriminalroman som utspelar sig i dagens Trondheim men kopplar samman berättelsen med medeltida tiggarmunkar och tidiga anatomiska upptäckter. Med kniv. Dessutom inkorporeras ett märkvärdigt bibliotek och mästaren Edgar Allan Poe i boken.
"Nådens omkrets" är både litterär och idéhistorisk, men det förhöjer snarare än tynger läsupplevelsen. Ger den annars så statiska krimgenren en originell touch. Huvudsakligen är det ändå en övertygande osannolik och effektivt berättad detektivroman om jakten på den nutida mördaren som både flår och hugger huvudet av sina offer.
Spårhund är desto mer konventionell: den medelålders, frånskilde, ensamme och smått melankolisk polisen Odd Singsaker som just återvänt till jobbet efter att ha fått en hjärntumör bortskuren.
Under berättelsens gång får han hjälp av en ung amerikansk kollega, Felicia Stone. En ung, attraktiv kvinna som upptäcker att hon gillar Norge, rentav också Odd. Hmm. Kombinationen äldre man/ung kvinna känns lite slappt. Småunket.
I övrigt är "Nådens omkrets" en spännande överraskning och en lovande upptakt för Jørgen Brekke. För det är givetvis första boken i en tänkt serie.