"Träd och hus och annat" kallar Linda Bolander sin utställning av just detta. Motiviskt dominerar träd och hus samt stilleben. "Annat" ser jag nog som etiketten på en från grundtemat helt avvikande målning, "Näckrostorso", inte den bästa men definitivt mest intressanta målningen, ett slags fruktbarhetssymbol, som givetvis refererar till Botticelliklassikern "Venus födelse".
Konstnären har en bakgrund som både scenograf och kostymdesigner på bland annat Dramaten, Riksteatern och framför allt Folkoperan. Hon har också varit illustratör och modellbyggare men ägnar sig numera åt måleriet, tunn akryl på duk i nästan akvarellartad teknik.
Det är ett medium som känns helt adekvat för den dominerande motivkretsen i en uppbyggnad av enkla former och diskret kolorit i gråtoner.
Reduktionen i skapandet harmonierar sålunda med innehållet i målningarna, enkla stenhus i Skåne eller på Gotland likaväl som krusen och frökapslarna men framför allt i trädmotiven, där jag sätter "Trädet vid kusten" främst av alla. Ingen riskerar att gå vilse. Det är låga trösklar till utställningen, oavsett besökarkategori. Var och en kan lätt känna sig hemma och ta till sig av atmosfären och tillgängligheten.
Därmed alls inte sagt att Linda Bolander själv gör det lätt för sig. Hennes arbeten är inte resultat av vare sig naturstudier eller dekorativa uppställningar, fastän hon knappast osäkrar betraktarens förväntningar. Möjligen är det överord att hävda att hon blottlägger sin själ i motivvalet, men nog anar jag komplexiteten i även de mest jordnära ting, vars pulsslag bultar genom ytan och vars mystik tätnar i takt med en fördjupad bekantskap.