BOK
Jonas Nordin
Versailles: Slottet, parken, livet
Norstedts
Den franska monarkin och enväldet generellt har ingen starkare symbol än slottet Versailles, beläget ungefär 20 kilometer väster om Paris. Genom Ludvig XIV, ofta kallad Solkungen och som satt på tronen i 72 år från 1643, blev platsen i praktiken Frankrikes huvudstad. Om detta slott under regenterna Ludvigarna XIV, XV och XVI har Jonas Nordin skrivit en praktfull och välillustrerad bok.
Versailles hade innan Ludvig XIV varit ett relativt anspråkslöst jaktslott, där hans far Ludvig XIII tyckte om att vistas några veckor om höstarna. Men för Ludvig XIV framstod platsen som speciell, kanske för att han visste att fadern tyckte om den. Samma år som Ludvig XIV tog över makten från sina förmyndare – 1661 – började han omfattande ombyggnationer av Versailles. Ombyggnationen kom i princip aldrig att avslutas under Ludvig XIV:s långa regering. Ständiga om- och tillbyggnader tillkom, parken omarbetades, nya inredningar och mer eller mindre tillfälliga lusthus och andra byggnader förändrade ständigt Versailles.
År 1682 flyttade Ludvig XIV hela statsförvaltningen till det utbyggda slottet. Det var en enorm anläggning som fungerade som en hel stad med vakter, tjänare, hantverkare och andra funktionärer, allt för att administrationen kring kungen och hans hov skulle fungera. Ludvig XIV avskärmade sig genom flytten från Paris från statstjänstemännen inne i staden, och han kunde bestämma vilka som skulle få tillträde till konseljen – de möten där rikets affärer sköttes. Därigenom samlade han makten i sina egna händer. Samtidigt gjorde det att monarkin avskärmades från allmänheten. Monarkin och hela hovet med sin strama etikett blev snabbt en kuriositet. Det gick dagligen mängder med diligenser mellan Paris och Versailles och slottet blev ett turistmål, där det gällde att försöka få syn på så högättade personer som möjligt och förstås ville alla helst se kungen själv.
Men med tiden orsakade hovets kostnader – som enbart överträffades av Frankrikes militär – missnöje bland befolkningen. När Ludvig XVI tog över makten 1774 hade upplysningsidéerna om maktfördelning och människors lika värde börjat sippra fram, och hans ovilja att förändra monarkin ledde till dess fall när revolutionen utbröt 1789.
Jonas Nordin skildrar den här utvecklingen i sin gedigna och välskrivna bok. Läsaren får följa med i Ludvig XIV:s praktfulla hovliv, men får också se de ofta utelämnade baksidorna – hur besökare stal föremål ur gemaken – Ludvig XV blev själv blev av med ett guldur, hur människor stod och sålde saker i anslutning till de fina rummen och hur människor ogenerat stod och urinerade i gallerierna. Nordin tar med läsaren till hovets och kungens vardag och använder sig av memoarlitteraturen för att göra bilden av livet i Versailles levande. Särskilt intressant blir hans berättelse om det praktfulla slottet Versailles eftersom den samtidigt blir skildringen av den franska monarkins undergång, speglad genom den byggnad som märkligt nog överlevde monarkins fall under franska revolutionen.