Fältöversten är ett kombinerat köpcentrum och bostadskvarter på Östermalm i Stockholm, uppfört i början på 1970-talet. Tanken var att bredda samhällskiktet med hyreslägenheter. Nu har en omvandling till bostadsrätter gjort området till ett boende för dem med stor plånbok. Det är ju så det går med centrala stadsdelar.
Journalisten Jonas Malmborg debuterar med en diger berättelse om ungdomar och deras familjer i och vid Fältöversten. Här samsas Stockholms överklass med gatsopare, ensamstående arbetslösa mödrar och deras barn i ett socialt experiment.
Huvudperson är Jakob Rinman. Han ska precis börja i högstadiet. Jakobs familj tillhör de privilegierade men då föräldrarna skiljs, samtidigt som de satsar på sina yrkeskarriärer, dras han i sin ensamhet till det ökända Fältagänget.
Det är detta som är Jonas Malmborgs budskap i sin roman: föräldrars svek är alltid lika ödesdigra, oavsett vilket samhällsskikt de befinner sig i. Med hjälp av tidsdokument söker författaren förtydliga detta tema.
Resultatet blir inte alldeles bra. Berättelsen har patos och stundtals undrar jag hur det ska gå för Jakob. Men romanen saknar egen själ och originalitet. Här finns lite av Carl-Johan Vallgrens ”Havsmannen” och Eija Hetekivi Olssons ”Ingenbarnsland”, båda romaner från förra året. Greppet att binda upp berättelsen kring en Stockholmsstadsdel påminner också om Måns Wadensjös skildring av Vällingby i ”ABC-staden”. Sensmoralen tycks vara att; snus är snus om än i gyllne dosor, men att det också finns rosor i spruckna krus. Ett budskap som blir tydligt i överkant.
Kanske vill Jonas Malmborg uppnå allt för mycket i sin debutroman. Det hade räckt att fokusera på en person, och göra det med högst halva omfånget.