BOK
John Lennon
På eget sätt
Övers: Peter Curman och Ingemar Lindahl
Bakhåll
John Lennon publicerade sina första texter och illustrationer som tonåring i sin egen tidning The Daily Howl där han skrev elaka små berättelser om lärarna på Quarry Bank School där han var elev. Under de första åren på 60-talet försåg han under pseudonymen ”Beatcomber” Liverpools musiktidning Mersey Beat med texter i samma stil.
Bakhålls förlag kommer nu med en nyutgåva av Lennons första bok "På eget sätt" (originaltitel: "In His Own Write") från 1965 i genial översättning av Peter Curman och Ingemar Lindahl. Förlaget är värt en eloge för bokmarknadens vackraste böcker med högkvalitetspapper och sydda ark.
"På eget sätt" skrevs och gavs ut samtidigt som som Beatles blev ett världsnamn. Boken börjar med en presentation av Paul McCartney och innehåller ett trettiotal korta texter (med underfundiga teckningar) som är skrivna med genomgående vilda felstavningar och kreativa ordvändningar.
Till en början känns texterna förvirrande men vid omläsning och högläsning infinner sig en absurd komik i dessa bisarra berättelser som väcker skratt – som ibland fastnar i halsen. Jag förstår inte allt men det kanske inte är meningen.
När jag tolkar texterna ser jag en salig blandning av teman bland titlar och förvrängda ord. I "Hos käftis" skriver Lennon ”jag har bara åtta tändstift kvar…en gratis sluskialvårdsgom skulle ta sig bra ut”, i texten "De fem på Dumkyrkokällaren" berättas det om Fem- böckerna av ”Enid Blödig” som ”beblundat sig in i äventyr på olycka öar och i hemliga röviner” och i "Rara rara kliv" tas bröllopsbesvär upp med galna och tänkvärda ord som ”svinsexan”, ”rysgrin” och ”bröllopsblöja”. Det är ingen hejd på drastiska ord som flödar.
Det bubblar av kreativitet och här finns grunden för den språkliga virtuositet som John Lennon sedan visar i sitt textförfattande till Beatles sångskatt. Han hyllades som litterär humorist när denna bok kom ut och jag är nästan beredd att hålla med. Däremot går nog inte boken hem hos dem som inte är förtjusta i Beatles musik men jag tror att de är ganska få.