En psykos är den inre världens sammanbrott. Ofta till följd av en stark press i den yttre världen, som efter detta ter sig skrämmande.
För andra blir man obegriplig. Själv lever man i en värld av fasa och smärta.
Detta gåtfulla tillstånd har varit lockande för romaner och dramer. Men det är svårt att litterärt gestalta en psykos, om ens möjlig. Psykosen är ju också språkets och sammanhangens sönderfall. Författaren Johanna Nilsson lyckas dock med detta så långt som det är möjligt. Hennes nya roman ”Jag är den som skall komma” handlar om Beatrice, gift med John och med två små pojkar hemma. Ett sent missfall kastar in både henne och mannen i en stressfylld sorg. När Beatrice så en regnig natt träffas av blixten utlöses psykosen. I en smärtsam vanföreställning är hon en kvinnlig Messias. Den totala vanmakten som mamma till ett dött barn byts mot den absoluta allmakten som världens frälsare. Men det är en kluven utkorelse. Vanföreställningen som Jesus är kanske den mest smärtsamma som kan drabba en människa. Man ska bota allt samtidigt som man vet att korsfästelsen väntar. Johanna Nilsson gestaltar detta psykotiska tillstånd på ett mycket realistiskt sätt.
Psykiatrin gör sitt bästa för att hjälpa och bota henne. Men runt om Beatrice finns ett antal personer som på olika sätt förförs av hennes person och psykotiska värld. Skötaren Sami rymmer med henne och förvärrar så hennes tillstånd. För Beatrice växer den inre kampen mellan uppdraget som Messias och längtan efter att återförenas med sin familj Det kan ske först då psykosen övergår till verklig sorg.
Johanna Nilsson är en författare som har gåvan att skildra den hudlösa och sköra människan. Hon gör det med ett språk som är stilsäkert och vackert. ”Jag är den som skall komma” är en stark skildring av dragkampen mellan psykos och verkliga relationer, fullt jämförbar med Ron Howards mästerliga film "A Beautiful Mind".