Jhumpa Lahiri: Sankmark

Jhumpa Lahiri föddes i London 1967 av föräldrar av bengaliskt ursprung, men växte upp i Rhode Island, USA. Hon debuterade 1999 med novellsamlingen Den indiske tolken för vilken hon tilldelades Pulitzerpriset 2000.

Jhumpa Lahiri föddes i London 1967 av föräldrar av bengaliskt ursprung, men växte upp i Rhode Island, USA. Hon debuterade 1999 med novellsamlingen Den indiske tolken för vilken hon tilldelades Pulitzerpriset 2000.

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Kultur och Nöje2014-05-10 07:47

BOK

Jhumpa Lahiri

Sankmark

Övers: Meta Ottosson

Brombergs

Säga vad man vill om tjocka romaner men här är bokens 508 sidor befogade. Den framstående och prisbelönta författaren Jhumpa Lahiri har genom sin senaste bok "Sankmark" skrivit en oemotståndlig och gripande historia om en indisk familj. Författaren föddes 1967 i England av bengaliska föräldrar och flyttade till USA redan som barn.

Bröderna Subhash och Udayan föds med 15 månaders mellanrum i mitten på 40-talet vid sankmarken Tollygunge i Calcutta. De växer upp med mor och far och är alltid tillsammans. Båda är mycket begåvade och till sina föräldrars glädje kommer sönerna in på de bästa universiteten i staden.

Udayan är impulsiv och dramatisk och går med i Naxaliterörelsen som kämpar mot Indiens fattigdom och Subhash, den försiktige och plikttrogne, lämnar landet för vetenskaplig forskning på Rhode Island i USA.

Subhash försöker finna sig tillrätta trots ensamheten i det nya landet och Udayan träffar Gauri och gifter sig med henne mot sina föräldrars vilja men de flyttar ändå in hos dem som är brukligt enligt seden.

Udayans politiska verksamhet accelererar och slutar med att han blir dödad av polisen inför familjens ögon. Gauri är gravid när han blir skjuten, Subhash kommer hem och föreslår henne giftermål, hon samtycker och de åker tillbaka till USA, trots att föräldrarna sätter sig emot. Senare, på Rhode Island föds flickebarnet Bela och Subhash älskar henne som sin egen dotter.

Dessa trauman och hemligheter präglar och formar romanens personer på olika sätt, till långt in på 2000-talet, på grund av deras oförmåga att tala ut och berätta hela sanningen. Flera teman passerar revy: rotlöshet/tillhörighet, närhet/avstånd, akademiska yrken/kroppsarbete, föräldrar/barn, när gamla seder möter nya och Indiens historia och klassamhälle.

Författaren fångar genialt de olika personernas liv och de går in och ut i varandras berättelser. Miljöskildringarna är som konstverk. Hon är en sann stilist där språket känns friskt och luftigt och som gör att romanen är lätt att ta till sig. Jag lyckönskar alla som ännu inte har läst boken. Rekommenderas varmt!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!