Attraherande och repellerande på samma gång. Linnea Jensens portalbild, "I want you! Do you want me?", är ganska anskrämlig men ett talande uttryck för den dualism konstnären företräder i sina bilder.
Motivet är klassiskt. En kvinna utsträckt i landskapet i vad som borde vara lockande posering men som verkar mest frånstötande med skråpuksansikte och gråstripigt hår, tantklänning och knästrumpor. Utställningen omfattar flera sådana tvetydiga bilder, som kräver öppet och associativt studium, en ansträngning som emellertid ger stor behållning och öppnade ögon för tillvarons motsägelsefullhet. Allt är inte vad det synes vara.
Linnea Jensen är danskfödd, bosatt i Svaneke på Bornholm och har nu specialiserat sig på foto i storbildsformat, kompletterat med akvareller av mera hanterlig dimension.
Spontant tänker jag på Picassos teckning till franske kärlekspoeten Paul Èluards dikt "Grand air" med mytiska väsen, något som är frekvent även här, där faunen nästlar in sig i figurgalleriet.
Linnea Jensen är feminist och placerar sig gärna själv i huvudroll, om än med objektinnehåll, där hon som i en av bilderna bevakas av ett par män, vars avsikter är dolda - hotande, begärande, bevakande?
Referenserna är många, liksom influenserna. Jag ser skuggor av Tizian och Tintoretti men även inspiration från USA, allra främst Andrew Wyeths "Christinas World" och gissar att Linnea Jensen inspirerats av den välkända målningen, den polioskadade kvinnan i rosa klänning liggande hjälplös ute i ett åkerfält, med blicken riktad mot hemmet utan en chans att ta sig dit. Nog har konstnären sett verket på The Museum of Modern Art vid sitt New York-besök, som för övrigt avsatt flera starka bilder?
Linnea Jensen arbetar i en alldeles speciell genre, och det blir mycket intressant att följa hennes vidare utveckling.