NY BOK
Jenny Jägerfeld
Jag är ju så jävla easy going
Gilla böcker
Joanna har en ”freakshow” i sin hjärna. Har adhd, är beroende av medicin (Ritalin). Som kostar pengar. Som inte finns.
För att hennes mamma vägrar släppa bilden av sig själv som författare, trots ständiga refuseringar och uteblivna stipendier. För att hennes pappa är sjukskriven, deprimerad och djupt apatisk.
Joannas familj är skamligt fattig, och snart är Ritalinet slut. Maktlösheten är monumental. Hennes vid sidan om-projekt – försäljning av kondomer som passerat utgångsdatum – inbringar inte mycket. Så, av en slump får hon nys på en riskabel deal, som skulle lösa de mest akuta problemen.
Här, halvvägs kommen i och djupt engagerad av Jenny Jägerfelds tredje roman ”Jag är ju så jävla easy going”, är jag för första gången inte helt med på noterna; sidospåret är för konstruerat.
Hittills har allting känts så bärsärkabra. Vreden och den rasande verbaliteten. Sårbarheten och den tuffa, heta, omtumlande förälskelsen i Audrey. Det sociala utanförskapet, rädslan för att våga lita på människor, kampen för självkänsla. Den attackerande humorn och ironin.
Visst, boken fortsätter att vara bra, även om den överskruvade actionvändningen ter sig mindre lyckad i mina ögon (om än eggande nödvändig för det fortsatta händelseförloppet). Och det är lätt att acceptera Joannas hyperaktiva desperation.
En ”känslomässigt overloaded” ung kvinna. Lika intensiv i nöd som i lust. Värdig huvudperson i en av årets bästa svenska crossovers. Med uppföljaren till ”Hål i huvudet” och ”Här ligger jag och blöder” befäster Jenny Jägerfeld ytterligare styrkan och solidariteten i sin språkligt utagerande förmåga.