Jan Stenmark: Skratta åt räkor

Kultur och Nöje2014-05-03 07:57

BOK

Jan Stenmark

Skratta åt räkor

Kartago förlag

Den händer att jag pensionerar vissa husgudar inom de sköna konsterna. En gammal favorittavla kan ha talat färdigt till mig, jag faller inte längre i trans av samma textrader som hänförde mig för 40 år sedan. Ibland känns en hel genre passé.

Jan Stenmark växer dock ingen mossa på, redan vid första uppslaget i hans nya album ”Skratta åt räkor”, är jag fast som vanligt.

Av hans, som det heter, omisskännliga stil är jag en beundrare och har alltid ansett att epigoner inte göre sig besvär: det går inte att härma eller komma åt området han mutat in. Det kan ligga mitt emellan gapskrattet och en rejäl smäll i solar plexus. Stenmarks bildsatta aforismer pekar på något helt annat än det uppenbara – det händer även att man inte förstår.

Man liksom kliver in i någons astigmatism och ser till sin förvåning världen annorlunda. En avbildningsvariant där såväl tid som rum är skojigt skeva.

Här ett par exempel:

En flicka äter en macka (antagligen bild från en uråldrig tubkaviarannons) och texten lyder: ”Nuet är att ännu inte ha något minne av tuggan man just tar.”

Under bilden av ett gäng lekande grabbar står: ”Vi kallade oss ’Itsy bitsy teenie weeine yellow polka dot bikini en prickig baddräkt där midjan var bar-ligan’ så att ingen skulle ha en chans att hinna varna för oss förrän det var för sent.”

Eller bilden av ett rum där en man sitter och tittar mot dörren och säger: ” Något konstigt med tiden i det rummet. Kom in, ropade jag. knackade det på dörren.”

Man ska inte säga självklarheter, men det gör jag ändå: några skrattar sig fördärvade åt det här, andra förblir stumma. Ni vet, en del uppskattar märkligt nog port salut, andra prästost.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!