Intensiteten i färgen har vridits upp ytterligare ett snäpp. Färgspektrats katalog utgör numer snarare grund än hörnsten i Davidssons måleri. Samtidigt har han sparat in på föreställande inslag. Allt är dock fortfarande underkastat en expressiv ordning och det är den som kommer närmast efter färgen i hierarkin.
En annan omständighet var inte lika uppenbar för en del år sedan: ju mer han arbetar med ett verk, desto mer fullödigt tenderar det att bli i slutänden. Det kan verka som om han inte ger alla målningar lika mycket tid att mogna fram. Men det kan också vara så att han har modifierat sitt förhållningssätt.
De bilder jag i första hand tänker på när det gäller den här saken, är sådana där bakgrunden bildar en helt icke-föreställande fond av färger och där själva motivet, i regel ett ansikte, får stå för det gripbara.
I en större, stående målning hukar en fet råtta nere till vänster. Uppe till höger finns en närmast fotorealistisk tryckmätare. Däremellan dansar färgerna fritt. Överdelen av ett expansionskärl är bara antytt och förenar abstraktionerna och det föreställande till ett verk med odiskutabel integritet.
Några andra pärlor finns också med på den här visningen. Här, när Davidsson lyckas dra med sig hela lasset ända fram till målsnöret, är han oemotståndlig. Målningar av det här slaget visar vad ett inspirerande måleri kan erbjuda en publik, krävande såväl som ovan.
SIEVERT SJÖBERG