Jan Davidsson i toppform

Senast Jan Davidsson visade målningar i Linköping var för knappt fyra år sedan. Han är en av de mer kända konstnärerna i länet och många har under åren bekantat sig med hans bilder. I det nu aktuella urvalet känner de säkert igen honom. Han rör sig inom samma områden; använder färgerna på ett nära nog maximalt sätt, överöser landskapen med generositet och avvägd dramatik, framhäver individer på sitt speciella vis.

Han verkar inte ha något uttalat behov av att experimentera för att kunna slå in på en förnyelsens väg. Och det är ju så, att man ofta når långt om man fördjupar sig i den intressesfär som under tid har utkristalliserats och som ligger en varmast om hjärtat.

Men för att undvika slentrian och maner gäller det att oupphörligen ladda sina verk med substans. Jan Davidsson har inte trampat i någon slentrianfälla. Visserligen känner man igen ett antal favoritämnen: de frodiga, mäktiga utomhusmiljöerna, landskap som på samma gång ter sig kraftfulla och jungfruliga, djuren som överför sin stolthet till omgivningen. I det davidssonska ingår att varje sådan målning är ny och talar för sig själv.

Några målningar utmärker sig. En av dem, "Stekelfluga", tillhör det bästa jag sett av Davidsson på senare år. Det handlar om uppbyggnaden av bilden, om djup, tekniska lösningar, insektens närmast otroliga fysionomi, och sättet att komponera ihop "individuella" färger till en helhet.