När Jakob Hellman landar med föreställningen "Äntligen borta – I stället för 30 år: Alltid" i Linköping (4 december) och Norrköping (6 december) är det ett slags bokslut över den klassiska debutskivan "... och stora havet" men också ett  avstamp för något nytt.

– Man får stå ut med att höra lite nytt material också. Det finns sex–sju nya låtar med i repertoaren och Kitok är med som gäst, säger Jakob Hellman.

När "...och stora havet" dök upp 1989 innebar det också att Jakob Hellman skrev in sig i den svenska musikhistorien. Plattan listas alltid som en av de bästa svenska skivorna någonsin. Något som få kunde förutse då, allraminst Jakob Hellman själv som sommaren innan som nyinflyttad lantis hade terroriserat Stockholms klubbar med att spela överallt han kunde, ensam med sin elgitarr. Genombrottet blev monumentalt.

– Jag kastades in i det ganska snabbt och jag anpassade mig ganska snabbt till att vara popstjärna. Det hade jag ju velat sen långt innan, så jag var väl förberedd men hade ju inte räknat med att jag skulle få ett skivkontrakt så snabbt. Jag fattade ju nånstans att nu var det bara att hänga med när tåget gick annars skulle jag missa det. Jag hade råd att vara lite motsträvig också. Det fanns folk som jobbade med mig och skivan hela tiden, säger han.

Sen blev det tyst men skivan levde sitt eget liv även sedan snacket om uppföljare dog ut. Varför den levt kvar i folks medvetande i 30 år finns det flera teorier om och Jakob Hellman har själv funderat mycket på det. Att det aldrig kom någon mer skiva är en självklar anledning. Hans sätt att sjunga och låtarnas uppenbara kvalitet bidrog också.

– Sen tror jag att folk saknar det som är stillastående. Det händer så mycket nytt hela tiden. Alla gör nya saker hela tiden.  Det finns nån slags allmän längtan efter nåt som står stilla och då har den här plattan fått axla lite av den rollen. Sen bidrog jag nog också lite med mitt sätt att vara som kille och man. Att man kunde vara mesig och ändå rätt cool. 

Låtar har han skrivit hela tiden även om det inte blivit någon mer skiva.

– När jag ville göra mig fri från allt och bara bestämma själv så saknade jag den där kraften från andra människor som puffade på mig lite grand. Nu tycker jag att jag har folk runt mig igen som gör det. Jag har min fru och bandet som jag försöker lyssna mycket på och kan acceptera att låtarna är bra.