I dag är unga konstnärer inte lika hänvisade till olika typer av måleri- och grafiktekniker. Numera är uttrycksbehoven och teknikerna vitt skilda. Men många unga konstnärer väljer ändå att laborera med beprövade framställningssätt, även om dessa har utvecklats på många sätt till exempel genom databearbetningar.
Isabelle Nilsson har det mer traditionella som utgångspunkt. Hon är starkt inriktad på avvägda och balanserade kompositioner av lite udda karaktär, distanserade från varann på ett sätt som skapar spänst i en utställning. Både uttryck och innehåll verkar vara präglat av konstnärens egna upplevelser och tydligt färgade av hennes egen personlighet.
Isabelle Nilsson har det mer traditionella som utgångspunkt. Hon är starkt inriktad på avvägda och balanserade kompositioner av lite udda karaktär, distanserade från varann på ett sätt som skapar spänst i en utställning. Både uttryck och innehåll verkar vara präglat av konstnärens egna upplevelser och tydligt färgade av hennes egen personlighet.
Det är oftast lite extra spännande att som betraktare få ta del av en konstnärs syn på sig själv och särskilda ögonblick som påkallat uppmärksamhet i privata räjonger. Jag får en känsla av att Isabell Nilsson delar med sig av minnesvärda händelser och moment från sin egen upplevelsekalender. Förmodligen kan det handla i lika hög grad om möten med människor och djur, som om fantasier som stannat kvar i medvetandet.
Det finns en innerlighet i de här bilderna, både i miljöskildringarna och i färgbehandlingen. En soffa, ett bord, en stol och en pall, som alla fått samma gula färg, skimrar av glädje över att få tillhöra en människas mest uppskattade ägodelar.