Den svenska sommarens nyckfullhet är som alltid ett gissel för landets utomhusteatrar, men om måndagens tappra premiär av "Annie get your gun" i Gammalkil ägde rum i regn, så hade vädergudarna veknat inför tisdagens föreställning.
Sol och blå himmel, till fromma för hela det duktigt scenbyggande och fantasifullt kostymskapande gäng som under Birgitta Wigforss ledning satt sina modiga tänder i Herbert och Dorothy Fields musikalklassiker från 1946.
Modigt, ja. Närmast övermodigt. Inte minst för en ensemble med liten (eller obefintlig) scen- och sångvana vars entusiastiska spelglädje ändå gett sig sjutton på att trotsa alla kvalgränser och dessutom försöka ta udden av knepiga inslag i storyn. Som exempelvis synen på cowboys och indianer, och flickor som inte får skjuta bättre än män, för då får de inga (män) och andra schabloner.
Men okej, man får ta det onda med det goda inom showbusiness. Och så är det ju en musikal! Med gamla örhängen och mycket krutrök från Charlotte Orrby Johnssons festliga Annie och Claes Rasks välsjungande Frank Butler i sin lustiga kärleksbatalj bland skyttemedaljerna.
Och visst har ju Ronny Sköllers Buffalo Bill rena westernlooken, och Charlie Fredrikssons Sitting Bull det "rätta" hövdingsnacket. Medan Margareta Kristensons cirkusdirektör uppvisar pondus i både tal och sång, och Annika Johanssons flörtiga Winnie är knasigt obetalbar.
Nja, skjuter mitt i prick gör man kanske inte, men en lekfull Davids seger över Goliat är det likafullt. Häpp!