I samarbete med Filmtrailer.se
Det börjar redan med förtexterna och i musikvalet, där Ennio Morricone finns med som kompositör. Titeln är ett lån från den hårde 1960-talshjälten "Django", spelad av Franco Nero (som också dyker upp i en laddad scen) och som gav upphov till otaliga kopior.
I Tarantinos version är Django svart vilket gör det obligatoriska hämndtemat till en uppgörelse med vita plantageägare och allmänt slavplågarpatrask. Handlingen är förlagd till tiden strax före det amerikanska inbördeskriget då handeln med människor pågick för fullt.
Django (Jamie Foxx) köps av den tyske prisjägaren Dr King Schultz (Christoph Waltz) men får sin frihet efter ett uppklarat fall. De fortsätter dock tillsammans när det visar sig att Django behöver hjälp med att hitta sin försvunna fru, Broomhilda. Snart skvätter, närmast sköljer, blodet över de vita bomullsfälten.
Tarantino har kritiserats för faktafel, grovt övervåld och ett okänsligt språkbruk, ordet "nigger" har rört upp känslorna i USA. Han har försvarat sig med att verklighetens våld och rasism var än värre. Det ligger också i hans filmiska dna att underhålla utan hänsyn till exempelvis historisk korrekthet.
Det gör han naturligtvis rätt i. Men även om det alltid är ett nöje att stiga in i Tarantinos trashiga, komiska, referensspäckade och eklektiska värld är det svårt att inte känna ett sting av besvikelse.
Visst, Christoph Waltz vältaliga monologer är roande, men inte lika vassa som de han briljerade med som överste Landa i "Inglourious basterds". Samuel L Jacksons sluge slav är riktigt bra, men ändå inte lika strålande som i "Pulp fiction". Samma katharsis som två delar hämndlystna "Kill Bill" gav uppstår heller inte här. Den odysséliknande uppbyggnaden av Djangos öde innehåller onödiga upprepningar och ett avstannande tempo som endast stundtals känns berättigat. Märkligt nog. Uppklippt narrativ och fantasifulla utsvävningar brukar vara Tarantinos styrka men här känns det inte helt slipat. Trots invändningarna är detta en sevärd film. Även en Tarantino stundtals på tomgång är väl värd att betala för. (TT Spektra)