”Triangeldrama” rubriceras den här utställningen, med konstnärer som har ett gemensamt förflutet från Lunnevads bild- och formlinje. Det gemensamma i dramat är motivvalet ur en verklighet uppfylld av vardagens familjeangelägenheter, drömmar och hot.
Josefine Fribergs målning ”Att övervinna en tvångstanke” består av upprepade egna namnsigneringar i ett sydländskt kartperspektiv av Sverige. Men i övrigt präglas hennes motiv till stor del av såväl av färgmustiga ”urkrafts”- målningar av moder och barn, som fint linjetecknade gestaltningar av barnens värld. Min favorite bland de färgskimrande målningarna är ”Tro, hopp och kärlek”, och bland de poetiskt fint linjerade ”Salig väntan”.
Åsa Nyberg Botshinda söker i sina motiv bemästra de hot som kan finnas i den stora barnfamilj som hon nu är delaktig i. Hur bemästrar man det hot som t ex kan finnas i våldssymbolen ”Vargen”, jo genom att bjuda in honom i gemenskapen och (som i ”Välklädd”) linda in honom i en skönskimrande blomsterprakt. Hela denna svit av harmoniska djur känns sympatisk, trygg. (Tänk om det också har kunnat omfatta alla de män som fortsätter att terrorisera världen med våld). Imponerad är jag även av Åsas skickliga porträtt. Och särskilt fint återges motivet där barnen spelar fiaspel under trygg bevakaning av ett lejon.
Karin Strand imponerar med att hon alltjämt arbetar med etsningstekniken. Dessutom väljer hon motiv som bryr sig om sin äldre generation, det som också är ovanligt i vår nutid. Fint har hon fångat upp sin mormors brudklänning och skor och fint poserar hon själv i sin farmors klänning. Men samtidigt är hennes bilder fyllda med så många symboler, av ursprung, kraft och även hot. I många av hennes motiv finns ”måltavlan”, mitt i det ”energiska språnget”. När helst kan vi falla, trots att vi är uppfyllda av den största energi och förtröstan i våra liv.
Visst blir jag inspirerad av detta ”triangeldrama” på Galleri Kraftverk!